Dataset Viewer
row_idx
int64 0
2.57M
| text
stringlengths 9
166k
| edu_score
float64 0.63
4.75
|
|---|---|---|
0
|
Amager är en dansk ö i Öresund. Öns norra och västra delar tillhör Köpenhamn, medan övriga delar upptas av Tårnby kommun och Dragørs kommun.
Amager har en yta på 96,29 km² och befolkningen uppgår till 196 047 personer (1/1 2018). På den östra delen av ön ligger Köpenhamns flygplats (Kastrup). Amager har flera militära anläggningar, såsom Kastrup fort och Dragör fort. På ön finns strandområdena Amager Strandpark och Kastrup Strandpark, flera restauranger i världsklass, det stora naturområdet Amager Fælled, ett av Nordens största köpcentra (Field's) och mycket annat. Amager förkortas ofta Ama'r för att återspegla det danska uttalet.
Amager är delvis en konstgjord ö, delvis en naturlig sådan. Till exempel anlades en konstgjord ö i anslutning till den redan existerande Amager Strandpark, när denna rustades upp väsentligen 2005. Ön är mycket låglänt och vissa delar ligger under havsytan, framför allt det genom fördämning och utfyllnad skapade området Kalvebod Fælled (Vestamager). Amager började uppodlas i större skala under första hälft, då kung Kristian II bjöd in nederländska bönder till att odla upp ön för kronans räkning. Flertalet slog sig ned i fiskeläget Dragør där många än idag har namn med nederländskt ursprung som Neels och Tønnes.
Den stora utvecklingsfasen började på 1800-talet då flera fabriker, bostadsområden och militär verksamhet utvecklade sig på ön. Det fanns ett antal stora och kända fabriker på ön och den industriella prägeln höll sig väldigt tydlig långt in på 1900-talet. Det förekommer också områden som tidigare varit sommarstugeområden och där det än idag finns kolonilottområden, i till exempel Sundbyøster ut mot kusten. Under 1900-talet började militären att utveckla stora övningsområden på ön, vilket resulterade i Vestamager som idag innefattar ett stort naturområde endast några kilometer från Köpenhamns centrum. Under senare delen av 1900-talet har flygplatsen expanderat kraftigt och i samband med byggandet av Öresundsförbindelsen började även ett stort område byggas som kallas för Ørestad.
Ön, som är förbunden med övriga Köpenhamn genom flera broar, järnväg och sedan 2017 även Metro, har sedan sent 1990-tal förändrats mycket. Dels har flera områden exploaterats med nya moderna kvarter lägenheter, till exempel i områdena Ørestad, Islands Brygge och Amager Strand, och dels har Amagers närhet till Köpenhamn raderat dess tidigare rykte som en industriell förstad till Köpenhamn. Idag finns det områden av alla sorter på ön. Tack vare flygplatsen finns ett aktivt näringsliv kvar, samtidigt som de nya områdena och inte minst upprustningen av Amager Strand har förändrat bilden av ön. Idag är flera delar av ön mycket attraktiva bostadsområden.
Amager återfick i samband med Öresundsbron även en järnvägsförbindelse vilket inte funnits sedan 1960-talet. En motorväg byggdes samtidigt över öns mellersta del. Köpenhamns metro går till bland annat Kastrups flygplats och Ørestad, med ett antal stationer på ön. Kring metro- och regionaltågsstationen Ørestad har ett stort kontors-, handels- och bostadsområde uppförts under 00-talet med för närvarande (2020) invånare och arbetsplatser. Detta sträcker sig från Bella Center i norr till metrostationen Vestamager i söder. Även om området inte ligger vid kusten har Ørestad delvis fått karaktären av en hamnstad genom anläggandet av konstgjorda kanaler och dammar. Vid Islands Brygge finns en "äkta" sjöstad.
Före Öresundsförbindelsens uppförande hade småstaden Dragør en färjeförbindelse med Limhamn i södra Malmö. På grund av denna fanns i Dragør tidigare en betydande gränshandel. Denna har under 2000-talet helt upphört liksom den genomgående trafiken.
Amagers västra del, som utvanns från Öresund under 1920- och 30-talen, är med undantag för Bella Center, Ørestad samt ett koloniområde, avsatt som natur- och rekreationsområde. Marken är ängsmark (odlad mark finns dock på den naturliga delen av öns södra del). Längst i söder finns skogen Kongelunden, som anlades av Det Kongelige Danske Landhusholdningsselskab. Tidigare skog hade redan använts till odling, bränsle och byggnadsmaterial och det sista området fördärvades under Karl X Gustavs första danska krig . På öns östra del, vid Öresundskusten, finns Amager Strandpark med en populär sandstrand. Området har omgestaltats, med en konstgjord ö och en lagun innanför. Nyinvigningen av parken, som funnits sedan 1934, ägde rum 2005.
Amager är den tätast befolkade ön i Danmark. Den näst mest tätbefolkade är Thurø.
Uttryck med 'Amager'
Amar! – en besvärjelse för oskuld, en mild ed. Amager Fælled användes tidigare som plats för avrättning. Häpnadsväckande!
Amagerbroderi – et broderi med plattsöm i kulörta färger.
Amagersyning (Amagersömnad) är holländskt inspirerad broderiteknik.
Amagergarn – pärlgarn, merceriserad bomullsbroderitråd (på tyska: :de:Perlgarn).
Amagerhylde – Amagerhylla, en A-formad triangulär hylla för prydnadssaker.
Amagermad – Amagermacka är en dubbelmacka bestående av en skiva rågbröd och en skiva vetebröd med smör emellan och möjligen pålägg.
Amager-nummerplade (registreringsskylt från Amager) betecknar en tatuering på ländryggen.
Se även
Amagerbro
Amagerport
Amagerbroderi
Källor
Externa länkar
Öar i Region Hovedstaden
| 3.296875
|
1
|
Afrika är jordens näst största kontinent (efter Eurasien) och även jordens näst största världsdel efter Asien, både vad gäller areal och folkmängd. Med världsdelens öar inräknade mäter Afrika 30 244 050 km², vilket motsvarar 20,3 procent av jordens landmassa eller cirka 6 procent av jordens totala area. Omkring 22 miljoner km² av dessa ligger i tropikerna vilket gör den afrikanska kontinenten till världens varmaste kontinent. Antalet invånare i afrika år 2022 beräknas till 1,4 miljarder, mer än en sjättedel av jordens befolkning. Dess längd i nordlig-sydlig riktning är omkring 8 000 km och dess största bredd omkring 7 800 km.
Etymologi
Ordet ”Afrikas” etymologiska bakgrund är dunkel, och ordet har dessutom haft olika betydelse under olika epoker.
I äldre tider kallades allt land väster om Egypten för ”Libyen”. Enligt den grekiska historieskrivaren Herodotos berättelse seglade feniciska sjömän på uppdrag av den egyptiska kungen Neko runt Libyen, det vill säga kontinenten Afrika redan omkring 600 f.Kr.
När romarna först använde termen Africa terra avsåg de före andra puniska kriget endast trakten kring Karthago, det vill säga motsvarande ungefär dagens Tunisien där själva staden Karthago låg samt stora delar av Libyen och Algeriet. Romarna uppfattade först Egypten som en del av Asien, och det var först geografen Ptolemaios som drog gränsen vid Suez. Under kejsartiden kom Africa att avse hela det området romarna kände till av kontinenten, och allt eftersom européerna upptäckte mer och mer av kontinenten kom termen att avse ett allt större område. Namnet ska ha avsett "landet där afri" (singularis: afer) bodde. Afer avsåg namnet på ett folk som kan motsvara dagens berber. Vikingarna under 800- och 900-talen kallade norra Afrika för "Blåland".
Geografi
Geologiskt är Afrika en mycket gammal kontinent, i huvudsak uppbyggd av urberg. Under jordens forntid var den en del av jättekontinenten Gondwanaland. Denna gled isär under jura- och krita-perioderna för 100-150 miljoner år sedan, och så fick Afrika sin nuvarande form.
Inom sina regelbundna kuster rymmer den en total yta på omkring 30 244 050 km² inklusive öarna. Afrika åtskiljs från Europa av Medelhavet och förenas med Asien i sitt nordöstra hörn genom näset vid Suez, omkring 130 km i bredd. Omkring 8 000 km skiljer den nordligaste punkten, Ras ben Sakka i Tunisien, från dess sydligaste, Kap Agulhas i Sydafrika. Från Kap Verde, dess västligaste punkt, till Ras Hafun i Somalia är det omkring 7 400 km. Afrikas kuster mäter omkring 28 000 km (1 km kust på 1 057 km²) varav Medelhavet står för 5 400 km, Atlanten 11 000 km, Indiska oceanen 8 700 km och Röda havet 2 900 km, och avsaknaden av djupare bukter och betydande halvöar blir uppenbar om man jämför med Europas 9 700 000 km² som omgärdas av 32 000 km kust (1 km kust på 278 km² land), eller med det fjordrika Norge, där motsvarande siffra 385 000 km² land och en kuststräcka på 20 000 km (1 km kust per 19 km² land).
Afrikas genomsnittliga höjd över havet är omkring 600 m, vilket motsvarar de båda amerikanska kontinenternas höjd men är lägre än den asiatiska på omkring 950 m. Jämfört med de andra kontinenterna utmärker sig Afrika med en liten andel landområden på mycket hög respektive mycket låg höjd. Landområdena under 180 m ö.h. upptar en osedvanligt liten del av den totala landmassan, och även de högsta delarna, som är betydligt lägre än motsvarande i Asien, utgörs av isolerade berg och bergskedjor. Generellt ligger de högre platåerna i öst och söder och de lägre delarna åt väst och norr och med en linje från ungefär vid Röda havets mitt till Kongoflodens mynning kan kontinenten delas upp i ett lågland i norr och ett högland i söder. Man kan således dela upp Afrika i fyra övergripande landområden:
Slättlanden vid kusterna – ofta med mangroveträsk insprängda – når aldrig långt in från kusterna utom vid vattendragens nedre delar. Slamrika slättland finns egentligen bara vid de större flodernas deltan, och annars utgör kustområdena det lägsta steget i en serie terrasser som bildar stigningen upp till de inre platåerna.
Atlasbergen i norr, som ligger isolerade av Saharaöknen.
De södra och östra höglanden som ligger på mellan 600 och 1 000 m ö.h.
De nordliga och västra slättlanden, inklusive Sahara, som kantas och genomfars av stråk med högre landområden, men i allmänhet håller sig under 600 m ö.h. Sahara ligger till och med bitvis under havsytan.
Skog täcker cirka en femtedel av Afrikas yta.
Hela Afrika har ett tropiskt eller Subtropiskt klimat.
Fauna
Afrika är huvudsakligen känt för den öppna savannen med väldiga hjordar av hovdjur, som afrikansk buffel, gnuer, antiloper, giraffer och zebror. Dessa jagas av stora rovdjur som lejon, hyenor och geparder. Den afrikanska djungeln befolkas av ormar och primater samt av vattenlevande djur som krokodiler och groddjur. Afrika har även det största antalet arter som kan räknas till megafaunan, bland annat afrikanska elefanter, trubbnoshörning och flodhäst, på grund av att kontinenten bara i mindre utsträckning var påverkad av det massutdöende som skedde under pleistocen.
Historia
Den första mänskliga migrationen, från kontinenten men även inom Afrikas kuster, kan spåras lingvistiskt, kulturellt och genom datoranalyser av genetiskt material. Någonstans i Östafrika tror dagens forskare att de första hominiderna uppkom. I Etiopien har man hittat ett två miljoner år gammalt skelett som uppkallades Lucy, den första kända mänskliga primaten.
Tidigare civilisationer och handel
Lingvistiska spår tyder på att Bantufolk emigrerade från Västafrika in i khoisanfolkets (de som tidigare kallades bushmän och hottentotter) område och undanträngde dem. Bantufolken använde en uppsättning grödor, bland annat kassava och jams, som var mer lämpade för jordbruk i det tropiska Afrika, och med sitt jordbruk kunde bantu försörja en betydligt större folkmängd än de jägare eller samlare som de trängde undan. Bantufolkens traditionella bosättningsområde sträcker sig från Saharaöknen till de tempererade regionerna i söder. Historiskt har deras vapen varit spjut, sköld, pil och båge. Det för khoisanspråkens karaktäristiska klickljuden återfinns i nguni- och bantuspråk som till exempel xhosa och zulu. Khoisanspråken talas idag främst av utspridda minoritetsgrupper i södra Afrika i länderna kring Kalahariöknen.
Afrika söder om Sahara har bestått av olika stater och riken, mindre stadsstater samt stammar och klaner. Det forna egyptiska riket, är en av världens äldsta stater, och den mest kända av de äldre afrikanska civilisationerna. Det fanns även statsbildningar i Nubien, Ghana, Timbuktu, Kanem-Bornu och i nuvarande Zimbabwe.
Nordafrika kom från och med 600-talet under arabiskt inflytande – en tid av kulturell blomstring – och med kamelens hjälp spreds Islam och den arabiska kulturen genom Sahara och vidare söderut. Arabiska och persiska handelsmän spred likaså Islam längs med den östafrikanska kusten parallellt med en omfattande svart slavhandel. Detta östafrikanska handelsutbyte med araber och perser sträckte sig ända bort till Java. Därigenom uppstod den etniska, kulturella och språkliga mångfalden på Östafrikas kust, Madagaskar och Komorerna.
Arabvärlden och Europa utforskar kontinenten
Det arabiska intresset för Afrika går långt tillbaka, men handel med slavar från centra som Lamu och Zanzibar vid östkusten har pågått åtminstone sedan senare delen av 1000-talet e.Kr. De miljoner slavar som exporterades till arabvärlden och österut under den arabiska slavhandeln finns idag kvar som en stor etnisk grupp där, i stor utsträckning integrerad med den ursprungliga arabiska befolkningen. Slavhandel med svarta pågår fortfarande i vissa arabländer, till exempel Sudan.
Under 1300-talet började vissa europeiska handelsexpeditioner få kontakt med Nord- och Västafrika.
Från 1500-talets mitt fram till förbudet mot slavhandel i Storbritanniens parlament 1807, som kom att få full kraft först något årtionde senare, handlades slavar från lokala stamledare i främst Väst- och Centralafrika. Flera miljoner afrikaner såldes på detta vis som slavar till främst de Europeiska kolonierna i Amerika.
Tidiga kolonisatörer var araber, portugiser och spanjorer. Därefter koloniserades kontinenten framför allt av Storbritannien, Frankrike, Spanien, Italien, Belgien, Nederländerna, Tyskland och Portugal.
Koloniseringen
Från slutet av 1000-talet koloniserade arabiska köpmän den afrikanska östkusten. Holländarna koloniserade på 1600-talet den då relativt folktomma södra udden av Afrika. Portugiserna grundade flera kolonier i västra Afrika och vid nuvarande Moçambique. I mitten av 1800-talet leddes flera expeditioner in i de centrala delarna av Afrika, bland annat av Livingstone och Speke, men också den svenske upptäcktsresanden Andersson. Denna kolonisering förändrade i grunden det ekonomiska livet på kontinenten, och innebar i flera fall ensidig export av naturresurser. Kung Leopolds rovdrift på sin privata koloni Kongostaten är ökänd och kostade miljontals afrikanska liv.
I Afrika fanns efter första världskriget endast tre självständiga stater nämligen konungariket Egypten, republiken Liberia och konungariket Abessinien. Tanger bildade med sitt område en internationell zon. För övrigt var hela världsdelen uppdelad på kolonier åt europeiska makter.
Flertalet kolonier erhöll självständighet under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Avkoloniseringen resulterade i flertalet fall med katastrof, där diktatur och etnisk rensning vanligen blev följden, till exempel i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe), Rwanda, Uganda, Nigeria m.fl. stater.
Politik
Det postkoloniala Afrikas politik har i hög grad präglats av diktatur, statskupper och brist på mänskliga rättigheter.
Nationerna i Afrika har ofta visat sig vara instabila stater som efter självständigheten hemsökts av korruption, våldsamma statskupper, despotism och militärdiktaturer. Under perioden 1960-1989 genomfördes över 70 kupper och 13 mord på presidenter. Under det kalla kriget kämpade USA och Sovjetunionen om makten i Afrika, och tillsammans med länder som Frankrike och Kuba, stödde de aktivt diktaturer och iscensatte flera av dessa kupper och illgärningar mot demokratiskt valda regeringar. Enligt en spridd uppfattning beror många militära konflikter om territorier och gränser under Afrikas moderna historia på de gränser från kolonial tid som huvudsakligen drogs upp efter Kongokonferensen, men detta kan inte visas eftersom något jämförelseområde inte finns. Konflikter i Afrika har ofta drivits av tillgången till kontinentens rika råvarutillgångar – diamanter och metaller som guld, platina, uran och koppar.
Korruption och havererade politiska program har lett till utbredd undernäring och undermålig infrastruktur orsakar alltjämt brist på mat och rent vatten. Sanitetsproblemen har också orsakat en akut spridning av bland annat hiv-viruset som leder till sjukdomen aids.
Trots nöd och umbäranden finns vissa positiva tecken – demokratiskt valda regeringar växer i antal även om de inte utgör någon majoritet ännu. Genom påtryckningar från till exempel Internationella valutafonden (IMF) har många afrikanska stater lyckats vända en nedåtgående ekonomisk spiral som varat i flera decennier till en positiv tillväxt. Om man beaktar IMF:s katastrofala misslyckanden i länder som Argentina och Filippinerna är det dock oklart i vilken omfattning dessa konventionella ekonomiska kriterier ger en rättvis bild av vad Afrika faktiskt behöver.
De afrikanska ledarna har i olika omgångar sökt former för samarbete sinsemellan. Hittills har dock detta inte lyckats särskilt väl. Under inbördeskriget i Kongo var det grannstaterna som spädde på konflikten snarare än utomafrikanska stater, och motivet var främst att skaffa kortsiktiga vinster genom att utvinna diamanter och andra mineraler. Antalet döda i konflikten har uppskattats till 3,5 miljoner under en femårsperiod.
De politiska samarbetsorganisationer man skapat har inte kunnat leva upp till förväntningarna. Organisationen för afrikansk enighet (OAU 1963-2002) kallades till exempel diktatorsklubben för dess tendens att alltid stödja de sittande politiska ledarna och ägna väldigt lite energi åt att främja den vanlige afrikanens mänskliga rättigheter. 2002 skapades i stället Afrikanska unionen, som är tänkt att underlätta ett framtida samarbete mellan kontinentens stater. Hittills har denna organisation inte klarat att hantera till exempel utrotningskriget i Darfur-provinsen i Sudan, där en arabisk statsledning tillåtit slakt på hundratusentals av bantubefolkningen i sydväst. En avgörande skillnad mellan såväl OAU som AU å ena sidan och EU å den andra, är att EU startades av en grupp länder som satte demokrati och mänskliga rättigheter i fokus för den egna politiken, och som krävt detta av tillkommande medlemsstater. OAU och AU har från början i stället varit territoriellt inriktade, och visserligen haft demokrati och mänskliga rättigheter som skrivelser i sina stadgar, men ytterst sällan satt kraft bakom dessa ord. På så sätt liknar AU mer FN än EU.
Ekonomi
Afrikas ekonomi omfattar ungefär 887 miljoner människor i 54 olika stater (Juli 2005). Afrika är världens fattigaste kontinent, och den är, i medeltal, fattigare än den var för 25 år sedan. På FN:s Human Development Report från 2003 (som rankade världens 175 länder enligt en rad kriterier) var plats mellan 151 och 175 intagna av länder i Afrika.
Det finns dock länder som lyckas bra ekonomiskt, bland andra Botswana, Ghana och Sydafrika. Etiopien har också en relativ bra ekonomi tack vare den höga tillväxten i landet på cirka 11-15% per år. Sydafrika har en väl fungerande inhemsk aktiehandel och har stora naturtillgångar i bland annat guld och diamanter och ett väl fungerande rättsväsen. Det finns i Sydafrika även tillgång till investeringskapital, stora marknader och utbildad arbetskraft. Det finns även andra afrikanska länder, exempelvis Egypten, som länge haft en väl fungerande handelssektor och ekonomi.
Kontinentens kust mot Atlanten återfinns stora fyndigheter av olja. I Nigeria finns en av världens mest betydande oljereserver och landets ekonomi är bland de snabbast växande i världen.
Afrikas jordbruk sysselsätter drygt hälften av Afrikas befolkning och är den viktigaste näringen. Cirka 6 % (ungefär 1 814 600 km²) av världsdelens yta är uppodlad, mest i savannområdena. I stora delar av de brukningsbara områdena är jordens bördighet ganska låg. De bästa jordarna återfinns i begränsade höglandsområden som i till exempel Kamerun och Östafrika.
Demografi
Befolkning
Människan, Homo sapiens sapiens, antas härstamma från Afrika och spred sig härifrån till de omgivande kontinenterna. Den svarta befolkningen söder om Sahara tillhör den ursprungliga befolkningen som hela tiden levat i Afrika.
Norr om Sahara präglar samröret med övriga Medelhavsområdet och inte minst sydvästra Asien både befolkning, språk och kultur.
På ön Madagaskar, som länge var obebodd, härstammar majoriteten av befolkningen från människor som emigrerat från Indonesien. Under kolonialtiden skedde inflyttning från Europa och Asien till södra Afrika, där den icke-svarta befolkningen idag utgör betydande minoritetsgrupper.
Afrikas befolkning uppvisar många för utvecklingsregioner typiska drag, som höga födelsetal i kombination med sjunkande dödstal med snabb befolkningsökning och låg medelålder (45 % är under 15 år) som följd. Även om befolkningstätheten varierar kraftigt mellan olika regioner är Afrika generellt en glestbefolkad kontinent, med i genomsnitt 27,8 invånare per km².
Afrika är den kontinent som har den lägsta urbaniseringsgraden, med endast 25% boende i städer. Även här är variationerna stora, och i norra och östra Afrika finns en lång urban tradition.
Språk
Uppskattningsvis finns det ungefär 1800 talade språk i Afrika idag. Vissa av dessa, till exempel Swahili, Hausa, och Yoruba, talas av många miljoner människor, medan det finns andra som bara talas av några hundra eller ännu färre. Afrika har även många olika teckenspråk. De flesta afrikaner talar som modersmål ett språk tillhörande någon av de fyra språkfamiljerna afroasiatiska språk, nilo-sahariska språk, Niger-Kongospråk eller khoisanspråk.
Med några få nämnvärda undantag i östra Afrika, har nästan alla afrikanska länder språk som har sitt ursprung utanför världsdelen som officiellt språk, på grund av kolonialismen och mänsklig migration. Till exempel används i ett stort antal afrikanska länder franska eller engelska som administrativt språk för stat, handel, utbildning och media. Arabiska, portugisiska, afrikaans och malagassiska är andra exempel på språk med ursprung utanför Afrika som idag används av miljoner afrikaner, både i offentliga och privata sammanhang.
Religion
Kristendom och islam är de största religionerna i Afrika, 46,3 % av alla afrikaner är kristna och 40,5 % är muslimer. Resten 11,8 % tillhör olika lokala afrikanska religioner som funnits före den europeiska kolonisationen. Ett mindre antal afrikaner är hinduer, eller har tro från judisk tradition. Exempel på afrikanska folk som tillhör judendomen är Beta Israel, Lembafolk och Abayudaya i östra Uganda. Sydafrika och Angola har över 55% kristna katoliker.
Kultur
Afrika har ett stort antal överlappande kulturer, och flera tusen olika etniska grupper. Den mest konventionella distinktionen är den mellan området söder om Sahara och området norr om öknen. De nordliga länderna associerar sig främst med arabkulturen, medan de sydliga länderna består av i sin tur många olika kulturella områden. En av de största kulturella identiteterna är den som innefattar alla folk som talar något bantuspråk.
Det går också att göra en indelning i gamla franska Västafrika å ena sidan, och resten av Afrika (mer specifikt de brittiska eller portugisiska kolonierna i södra och östra Afrika) å andra sidan. En annan kulturell linje går mellan de afrikaner som håller kvar vid sina gamla traditionella livsstilar, och de som har anpassat sig till en mer modern livsstil. Det går även att dela upp traditionalisterna i sådana som ägnar sig åt uppfödning av boskap, och sådana som ägnar sig åt jordbruk.
Afrikansk konst och afrikansk arkitektur reflekterar de afrikanska kulturernas diversitet. De äldsta exemplen på afrikansk konst är 75 000 år gamla pärlsmycken gjorda av nassariusskal, dessa hittades i Blombosgrottan. Pyramiderna i Giza var världens högsta byggnader under 4 000 år. Klippkyrkorna i Lalibela i Etiopien, bland vilka Bete Giyorgis ("St. Göranskyrkan") är mest välkänd, är också kända exempel på afrikansk arkitektur.
Regioner och territorier
Anmärkningar
Se även
Nordafrika
Västafrika
Östafrika
Centralafrika
Södra Afrika
Afrikas klimat
Referenser
Noter
Källor
Pennsylvania State University – African Ethnic Groups och andra kartor
Pygméerna i Afrika Kultur och musik av de första urinvånarna i Afrika
Afrika i skolböckerna, M. Palmberg 1987
Externa länkar
Wikipedia:Basartiklar
| 4.03125
|
2
|
Amerika (engelska: the Americas) består av landmassorna mellan Atlanten och Stilla havet på västra halvklotet, namngivna efter den italienske upptäcktsresanden Amerigo Vespucci. Amerika uppfattas vanligen idag som två världsdelar, Nordamerika och Sydamerika. Amerika indelas geografiskt i Nordamerika (med Centralamerika) och Sydamerika. Grönland ingår geografiskt i Nordamerika, men räknas politiskt och kulturellt till Europa. Kulturgeografiskt avgränsas också ofta Latinamerika, då inklusive både Central- och Sydamerika samt Mexiko, och Angloamerika, som är USA och Kanada. Områdets totala landyta är ungefär 42 miljoner kvadratkilometer och är således något mindre än Asiens.
Ofta används Amerika och amerikansk för enbart landet USA, det vill säga för den politiska (kontinents- och) världsmakten som formellt heter Amerikas förenta stater, vilket medför en förväxlingsrisk med dubbelkontinenten som helhet men är jämförbart med hur andra landsnamn förkortas i dagligt tal (exempelvis Mexiko, vars fullständiga namn översatt till svenska är Mexikos förenta stater). På engelska, portugisiska och spanska kommer man ofta runt problemet genom att de två världsdelarna kallas the Americas respektive las Américas ("[de två] Amerikorna", ett uttryck som dock aldrig har etablerats på svenska).
Namnet
Amerika namngavs efter Amerigo Vespucci, som var den första som insåg att Amerika var en kontinent som nyligen kommit till kännedom för européer, som inte var Östindien. Namnet används 1507 för första gången i en världskarta som skapades av den tyske geografen Martin Waldseemüller och beskriver där Sydamerika. 1511 omnämnes det i ett engelskt skådespel och 1516 används det av Leonardo da Vinci på hans världskarta och vann alltså snabb utbredning. Spanjorerna brukade i början ha andra namn. De kallade landet för "Den nya världen" eller las Indias occidentales (västra Indien). För Sydamerika behöll de under hela 1500-talet namnen Peruana och Brasilia. Först på 1600-talet blev namnet Amerika allmänt antaget.
Historia
se Amerikas historia
Källor
Externa länkar
Amerika
Kontinenter
| 2.875
|
3
|
Abba kan avse:
Abba – en svensk popgrupp
Abba (musikalbum) – ett album av gruppen
Abba Seafood – ett fiskkonservföretag
Abba (teologi) – ett arameiskt ord
Abba (hederstitel) – en hederstitel och förtroligt tilltal
Abba (spindelsläkte) – släkte av hjulspindlar
Geografi
Australien
Abba River – vattendrag i Western Australia
Etiopien
Ābaya Hāyk', sjö,
Robotskapade Etiopienförgreningar
| 1.898438
|
4
|
Abbekås (uttalas abbekå-s) är en tätort i Skivarps distrikt (Skivarps socken) på Söderslätt i Skurups kommun.
Historia
Abbekås var från början ett fiskeläge på Skånes sydkust mellan Ystad och Trelleborg, omtalad redan på medeltiden. Onsdagen den 13 november 1872 förstördes stora delar av byn av en stormflod kallad Backafloden, framkallad av en orkan som drog in över sydkusten från nordost. 34 hus förstördes, alla fiskeredskap, båtar och befolkningens vinterförråd. Vattenståndet ökade till 3,6 meter över det normala, vilket fortfarande är svenskt rekord. Redan året därpå inleddes med hjälp av statsbidrag arbetet med en riktig hamn, och fisket och kusthandeln kunde åter komma igång. En ny storhetstid för fisket inträffade under andra världskriget.
2011 renoverades pirar och kajer, och inloppet gjordes om för att öka säkerheten i yttre hamnbassängen.
Befolkningsutveckling
Namnet
Namnet skrevs 1536 Abbekassz. Efterleden är kås, 'båtplats, mindre hamn'. Förleden innehåller förmodligen mansnamnet Abbi..
Samhället
Abbekås hamn består av en yttre och en inre hamnbassäng, där den inre används av fiskarna och den yttre är till för fritidsseglare och gästbåtar. Där finns hamnkrog, hotell samt ett hus för tvätt, dusch och toalett för besökare. Längre upp i byn finns ytterligare en restaurang, ett konstgalleri och två bed and breakfast. Strax öster om byn ligger Abbekås Golfklubb.
Abbekås i musiken
Abbekås är omsjunget av Edvard Persson i sången Abbekåsagåsen Joakim.
Kända profiler
Lorens Brolin, spelman
Bilder
Omgivande orter
Noter
Externa länkar
Abbekås Byalag
Orter i Skurups kommun
Fiskelägen
Tätorter i Sverige
| 3.078125
|
5
|
Alingsås () är en tätort i Västergötland i Västra Götalands län med strax över 27 000 invånare (2020) och är centralort i Alingsås kommun.
Orten ligger vid sjöarna Mjörn och Gerdsken och genomskärs av Säveån och Gerdska ström (Lillån) och Färgen som ligger vid Hjälmared. Alingsås genomkorsas av E20, väg 180 och västra stambanan.
Alingsås är känt för sina kaféer och kallas för "Kaféstaden". Det finns omkring 25 kaféer.
Alingsås kallas också för "Potatisstaden", genom Jonas Alströmer som populariserade potatisen i Sverige,
och varje år firas det med en potatisfestival.
Historia
Ortens namn, belagt sedan 1357, kommer möjligen från sammansättningen av orden aling och ås, syftande på att en person från Ale, kallad aling, bosatt sig på platsen. Efterleden -ås kommer troligen av att personen bosatte sig på åsen som idag ligger vid stadsdelen Nolby. Alltså kallades platsen för Alings ås.
Alingsås fick stadsrättigheter 21 september g.s. (1 oktober n.s.) år 1619 av Gustav II Adolf, vilket gör Alingsås till en av de äldsta städerna i regionen, sedan den utgjort rekommenderad inflyttningsort för borgare som inte tilläts återuppbygga det i krig brända Nya Lödöse.
1639 erhöll man privilegier och stadsvapen. Staden förde dock under de första åren en tynande tillvaro och hade i början av 1720-talet omkring 150 invånare, men fick ett uppsving från 1720-talet och framåt i samband med etableringen av Jonas Alströmers manufakturverk. Verksamheten var dock beroende av statsstöd och drabbades hårt av manufakturkrisen i slutet av 1700-talet. Alingsås hade då omkring 1 000 invånare.
1724 och 1779 drabbades Alingsås av stadsbränder som förstörde större delen av staden.
Manufakturverkets fortsatta tillbakagång och slutliga avveckling 1847 medförde en långsam utveckling för Alingsås. Efter att Alingsås anslutits till Västra stambanan 1859 och Alingsås bomullsväveri anlagts 1862 följde en period av uppgång och Alingsås utvecklades till ett viktigt textilindustricentrum. Tekokrisen på 1960- och 1970-talen slog hårt mot Alingsås.
Administrativa tillhörigheter
Från att varit kyrkby i Alingsås socken, utbröts orten 1643 till Alingsås stad. Efter kommunreformen 1862 låg sedan bebyggelsen i stadskommunen Alingsås stad och med en mindre del före 1952 i Alingsås socken. Staden utökades 1952 och 1955 med grannsocknar, bland annat Alingsås socken, och orten utgjorde därefter, som dess centralort, en liten del av stadskommunens område. 1971 uppgick Alingsås stad i Alingsås kommun och orten är sedan dess centralort i kommunen.
Alingsås tillhör sedan 1967 Alingsås församling för att innan dess tillhört Alingsås stadsförsamling och med en del Alingsås landsförsamling.
Alingsås tillhörde judiciellt till 1965 Alingsås rådhusrätt och därefter till 1971 Vättle, Ale och Kullings tingslag. Sedan 1971 ingår orten i Alingsås tingsrätts domsaga.
Befolkningsutveckling
Stadsdelar
Kommunikationer
Biltrafik
E20 går rakt igenom Alingsås och delar Alingsås mer eller mindre i två delar. E20 går till Göteborg i sydvästlig riktning samt Stockholm i nordöst. Länsväg 180 korsar Alingsås och når Borås i sydöst.
Kollektivtrafik
Alingsås station trafikeras av Göteborgs pendeltåg, regionaltåg samt fjärrtåg. Stationen öppnade redan år 1857.
Det finns också bussar till olika delar av staden, samt bussar till Borås, Sollebrunn, Vårgårda, Ingared och Stora Lygnö.
Flygplats
Närmaste flygplats med reguljär flygtrafik är Landvetter.
Utbildning
Gymnasieskolor
I Alingsås finns den kommunala gymnasieskolan Alströmergymnasiet. Alströmergymnasiet är godkända av fotbolls- och handbollsförbundet att bedriva så kallad nationell godkänd idrottsutbildning (NIU), med namnet Alströmergymnasiet NIU elitdrottsgymnasium.
Högskoleutbildning
På Campus Alingsås, inuti Utbildningens hus, erbjuds högskoleutbildningar där Campus Alingsås fungerar som lärcentrum. Exempel på utbildningar som givits eller ges är Butikschefsprogrammet, Förskollärarprogrammet och Grundlärarprogrammet. Det finns även utbildningar inom yrkeshögskola i Utbildningens hus.
Kultur och evenemang
Alingsås museum är ett museum som var inrymt i Alingsås äldsta profana byggnad, det så kallade Alströmerska magasinet.
Det internationella Lights in Alingsås är ett evenemang där kommunen tillsammans med de kommunala bolagen och Sparbanken Alingsås bjuder in ljusdesigners från hela världen för att tillsammans med studenter ljussätta offentliga miljöer i staden.
Potatisfestivalen anordnas årligen i juni månad.
Högstadieskolan Östlyckan sätter varje år upp en kabaret på Palladium.
Varje år anordnar Alingsås Motorveteraner "Chicken Race". På långfredagen samlas hundratals klassiska mopeder på ABB Kabeldons parkeringsplats för att sedan ge sig ut på en cirka 6 mil lång runda. År 2015 blev det rekord med hela 980 startande.
Nolhaga parkbad är ett badhus med äventyrsbad, spa och relaxavdelning i Nolhagaparken.
Lokala medier
Alingsås har två lokaltidning morgontidningen Alingsås Tidning som utkommer tre gånger i veckan, och gratistidningen Alingsås Kuriren som utkommer en gång i veckan.
Näringsliv, handel och föreningar
Näringsliv
Som många andra svenska orter har Alingsås fått ställa om från ett producerande samhälle till ett tjänstesamhälle samt stödja sig allt mer på pendling till särskilt Göteborg. Det finns fortfarande industri i Alingsås, men på en mindre skala än tidigare. Exempel på nedläggningar är Electrolux, Arla, Karamellpojkarna/Cloetta samt Lindex som hade sitt huvudkontor i staden tills 2003. Utpendlingen till Göteborg var 3341 personer, mot inpendlingen från Göteborg med 691 personer (2012) . Utpendlingen till Borås var 613 personer (2013) . Varav 10919 personer arbetade inom Alingsås kommuns gränser och den totala utpendlingen från Alingsås var 4092 personer (2013).
Välkända industrier genom tiderna:
Alströmers manufakturverk
Alingsås bomullsväveri
AB Alingsås keramik
Karamellpojkarna
ABB Kabeldon
B&B Tools
Strålfors
Handel
Handeln i Alingsås har på 2000-talet utvecklat sig snabbt. Centrumhandeln är anrik och fylld med många äldre trähus, med ett flertal innergårdar med små butiker, kaféer och restauranger. 2008 öppnades centrumgallerian Storken på affärsgatan Kungsgatan, med ett 30-tal butiker och restauranger/kaféer. Under 2014 öppnades affärshuset Vimpeln samt Bolltorps handelsområde strax utanför stadskärnan.
Handelsområden och gallerior:
Storken (öppnade i oktober 2008)
Vimpeln (öppnade i mars 2014)
Bolltorps handelsområde (öppnade i oktober 2014)
Föreningsliv
Alingsås har cirka 350 föreningar av olika slag. Under 2013 öppnade den nya evenemangshallen Estrad Alingsås, som används av det lokala handbollslaget AHK samt för diverse evenemang så som Lights in Alingsås.
Scoutkåren Alströmer grundades 1923 som "Alingsås Flickscoutkår". Efter bildandet av Svenska Scoutförbundet 1960 bytte kåren namn till "Scoutkåren Alströmer". Samtidigt integrerades pojkar i kårens verksamhet. Kåren tillhör Älvsborgs Södra Scoutdistrikt av Svenska Scoutförbundet.
Bankväsende
För närvarande har Handelsbanken, Nordea och Sparbanken Alingsås kontor i Alingsås. Även Länsförsäkringar har viss bankverksamhet med kontor i Alingsås.
Sparbanken Alingsås grundades 1832 och är alltjämt fristående.
Den år 1864 grundade Enskilda Banken i Venersborg hade tidigt kontor i Alingsås. Vid 1920-talets början hade både Göteborgs bank och Göteborgs handelsbank/Nordiska handelsbanken etablerat sig i Alingsås. Göteborgs handelsbanks kontor övertogs i augusti 1949 av Jordbrukarbanken. Den 18 december 1969 etablerade sig Skandinaviska banken i Alingsås.
SEB stängde sitt kontor i Alingsås mot slutet av år 2017.
Naturreservat
Friluftsfrämjandet har en lokalavdelning i Alingsås. Föreningen har sitt klubbhus i nya naturreservatet Hjortmarka som delas med Bälinge socken. (För fler tätortsnära naturreservat se Alingsås socken.)
Sport
Bandy
Redan före 1921 spelades bandy under organiserade former. Alingsås IF var stadens dominerande lag. Under 1920-talet var AIF i DM-final. Mest framgångsrik blev Alingsås Sportklubb, bildad 1930 som Ingelunds IF, som tre gånger under 1940-talet kvalade till Allsvenskan (utan att nå dit). Alingsås SK sammanslogs 1966 med Stockslycke BK till BK Alingsås. (Alingsås Idrottshistoriska Sällskap)
Aktiva bandyklubbar i Alingsås är Hemsjö IF och Vadsjöns BK. Bandyn saknar ännu konstfrusen bandybana i Alingsås.
Handboll
Alingsås elitlag i Handboll, Alingsås HK, spelar i Handbollsligan, landets högsta division. Klubben blev svenska mästare 2009 och 2014.
Potatiscupen är en stor inomhuscup för ungdomslag som spelas årligen i många av Alingsås inomhushallar. Finalspelet går i Estrad Alingsås där Alingsås Handbollklubb spelar sina hemmamatcher.
Ishockey
Ishockeyklubben Sörhaga/Alingsås Hockey spelade säsongen 2020/2021 i Hockeytrean.
Fotboll
Staden har ett antal lag i seriespel på seniornivå. De mest framgångsrika är Holmalunds IF (dam- och herrlag), Alingsås Idrottsförening (herrlag), Gerdskens bollklubb (herrlag) och Alingsås Kvinnliga Idrottsklubb (damlag). Numera spelar även Alingsås IF:s damlag i superettan.
Bowling
Bowlingklubben Team Alingsås BC har sedan säsongen 2011/12 spelat i landets högsta division för herrar, Elitserien, efter att sedan starten 2007/08 ha kvalat sig upp en division varje år. Klubben spelar sedan första säsongen i Stures Bowling & Sportbar där även en utbredd korpverksamhet äger rum.
Kända personer med anknytning till Alingsås
Claes Adelsköld, järnvägsbyggare, riksdagsman, född på och senare i livet ägare av Nolhaga
Jonas Alströmer, en av den industriella revolutionens förgrundsfigurer i Sverige, född och verksam i Alingsås
Karin Boye, poet och författare, avled i Nolby i Alingsås
Iwan Bratt, läkare i Alingsås
Christian Bäckman, ishockeyspelare, föddes och inledde sin karriär i Alingsås
Johan Elmander, fotbollsspelare, föddes och inledde sin karriär i Alingsås
Markus Granseth, programledare, uppvuxen i Alingsås
Christoffer Hiding, Idol-deltagare, uppvuxen i Alingsås
Chris Härenstam, sportjournalist på SVT, uppvuxen i Alingsås
Karl-Johan Karlsson, journalist och författare, uppvuxen i Alingsås
Peter Karlsson, sprintermästare på 100 meter (innehar fortfarande svenska rekordet).
Sven Lendahl, fabrikör och stor mecenat i staden under 1700-talet
Moa Lignell, Idol-deltagare, uppvuxen i Alingsås
Hedda Lindahl, politiker, minister, från Alingsås
Stefan Lindberg, författare, dramatiker och översättare från Alingsås.
Peter Lorentzon, skådespelare, född och uppvuxen i Alingsås
Daniel Nyhlén, journalist, inledde sin journalistkarriär på Alingsås Tidning
Marianne Samuelsson, politiker, född i Alingsås
Peter Weiss, författare, konstnär, filmare, bodde en tid som krigsflykting i Alingsås, en tid som han beskrivit i sin produktion
Fillip Williams, sångare och skådespelare och deltagare i Idol 2004
Jack Vreeswijk, artist, som vuxen boende i Alingsås
Se även
Lista över fasta fornminnen i Alingsås (för omfattning av detta område, se Alingsås stad#Sockenkod)
Personer från Alingsås
Referenser
Noter
Tryckta källor
Händelser man minns - en bokfilm, Harald Schiller 1970
Externa länkar
Orter i Alingsås kommun
Centralorter i Västra Götalands län
Tätorter i Sverige
Orter avbildade i Suecian
Orter grundade 1619
| 2.796875
|
6
|
Stockholm-Arlanda flygplats är Sveriges största flygplats, belägen i Sigtuna kommun i Stockholms län. Driftbolaget Swedavia marknadsför flygplatsen med namnet Stockholm Arlanda Airport. Mer än 26 miljoner passagerare reser till respektive från flygplatsen per år, drygt 230 000 starter och landningar genomförs per år. Flygplatsen har kapacitet för 80 starter/landningar per timme. En väsentlig del av passagerarna reser inrikes. Flygplatsen har VIP-service.
Flygplatsen med tillhörande verksamheter klassas av SCB som ett arbetsplatsområde utanför tätort. Detta har kod A0240 och omfattar 1 181 hektar. Inom detta område finns 163 arbetsställen med totalt cirka 17 000 anställda (2021). Flygplatsens markområde om 2 600 hektar omfattar ett bansystem med tre banor, fyra terminaler, driftbyggnader, jordbruksmark, skogsområden, vattendrag samt Halmsjön.
Historia
Tidiga namnförslag 1947 och 1958
"Attunda", förslag till benämning av flygplatsen vid Halmsjön
Arlandas tillkomst
Byggandet av Arlanda föregicks av många års utredningar där många olika förslag till placering figurerade. Redan 1943 tillsattes en utredning för att undersöka möjligheten att komplettera Bromma flygplats, som hade invigts 1936. Anledningen till detta var planer på att inrätta flyglinjer till Nordamerika. Brommas banor var nämligen för korta för de nya långdistansflygplanen. Utredningen - som kom att kallas 1944 års flygplatsutredning - skulle undersöka alternativa lägen för ett "Atlantflygfält". Utredningens förslag var Grillby i nuvarande Enköpings kommun i Uppsala län, uppåt 80 kilometer väster om Stockholm. Utredningen avrådde från de alternativa placeringarna Skå-Edeby och Väsby. Stockholms stad föredrog dock att flygplatsen placerades i Väsby, och efter kompletterande utredning föreslog utredningen i januari 1946 att flygplatsen skulle placeras vid Halmsjön, 42 kilometer norr om Stockholm, en bit bortom Väsby. Samma år fattade riksdagen beslut om att anlägga en storflygplats i enlighet med utredningens förslag. Byggandet vid Halmsjön startade 1952 men på grund av ansträngd ekonomi blev resultatet först en enkel betongbana som gick under namnet Halmsjöbanan. Invigningsflygningen genomfördes den 26 november 1954 på sträckan Bromma - Halmsjön. Med öknamnet puckelbanan blev banan föga använd. Halmsjöbanan kom efter ombyggnad senare att ingå i det som idag är bana 2:s (08/26) taxibana på Arlanda.
Eftersom Halmsjöbanan med denna utformning inte löste storflygplatsfrågan lade Luftfartsstyrelsen i januari 1956 fram en skrivelse till regeringen med två alternativa lägen för en storflygplats, dels Halmsjön, och dels Jordbro, som man rekommenderade på grund av att avståndet till Stockholm endast var 24 km. Snabbt visade det sig dock att både Västerhaninge landskommun, länsstyrelsen och försvaret var negativa till en flygplats i Jordbro, bland annat på grund av närheten till flygflottiljen F 18 Tullinge och marinbasen i Berga. I april 1956 tillsatte regeringen därför en ny utredning - storflygplatsutredningen - under ledning av statssekreterare Grafström. Denna utredning föreslog en fortsatt utbyggnad vid Halmsjön. Luftfartsverket och flygbolagen var dock negativa eftersom de ansåg att Halmsjön låg för långt bort från Stockholm, och redan i oktober 1956 tillsattes en ny utredning för att utreda alternativ till Halmsjön. Denna utredning gick igenom ett 15-tal alternativ och rekommenderade i januari 1957 Skå-Edeby som den överlägset bästa placeringen för en storflygplats. En ytterligare utredning tillsattes i april 1957 för att undersöka markförhållandena i Skå-Edeby och vid Halmsjön, och kom fram att markförhållandena i Skå-Edeby (tjocka lager av lera) var olämpliga för flygplatsen. De många och långdragna turerna gjorde att man under 1957 började fundera på provisoriska lösningar, såsom en utbyggnad av Bromma, eller utbyggnad av de militära flygplatserna Tullinge eller Barkarby. Anledningen till detta var att SAS från slutet av 1959 skulle börja få leveranser av flygplanstypen DC-8, och att en ny flygplats behövde kunna tas i bruk 1960. För att slippa att ordna en sådan lösning bytte Luftfartsverket uppfattning i oktober 1957 och förordade nu Halmsjön som plats för flygplatsen. Riksdagsbeslutet kom i december 1957, och man anslog 153 miljoner kronor till byggandet av storflygplatsen, som skulle byggas med två banor, den 3,3 km långa bana 1 (huvudbana), som går i nord-sydlig riktning och den 2,5 km långa bana 2 som går i öst-västlig riktning.
För att hitta ett passande namn till flygplatsen utlyses en namntävling 1958 i tidningen Året Runt men istället för att föreslå något av de inlämnade förslagen framförde juryn förslaget Arlanda som var en modifiering av ortnamnsforskaren Lars Hellbergs ursprungliga förslag Arland. Namnet kommer av Ärlinghundra härad, där flygplatsen är belägen. I ett dokument från 1316 omtalades detta som provincia Aarland, = "åkerlandets område". Mot denna historiska bakgrund fastställde riksdagen 1958 namnet Stockholm-Arlanda flygplats.
Flygplatsen började användas den 14 december 1959 och då endast för skolflygning. Klockan 13.59 landade det första flygplanet på bana 1, en Caravelle från SAS som hade startat från Bromma med flygkapten Axel Oldne vid spakarna. Med på flygresan var kommunikationsminister Gösta Skoglund som samma dag förklarade flygfältet öppnat. Den 5 januari 1960 öppnades Arlanda för trafik och den 26 juni 1960 lyfte en DC-8 från SAS på den första reguljära flygningen till New York. Inledningsvis användes mycket primitiva byggnader på Arlanda som terminalbyggnad för denna trafik.
Den 1 april 1962 invigde kung Gustaf VI Adolf officiellt Stockholm-Arlanda Flygplats som då hade fått en särskild utrikeshall och utrikestrafiken från Stockholm flyttade i och med detta från Bromma till Arlanda. Den första "kändisen" som flög från Arlanda var Greta Garbo, som klockan 00:15 på invigningsdagen den 1 april, startade mot USA.
Under år 1964-1965 installerades ett av världens första digitala flygtrafikledningssystem på Arlanda av Standard Radio & Telefon. Detta var baserat på teknik utvecklat för radargruppcentralerna i det svenska försvarsprogrammet STRIL 60 och kunde följa flygplan i realtid. Det ursprungligen militära systemet utökades med sekundärradarextraktorer och fick stor internationell uppmärksamhet.
Utbyggnader på Arlanda
Den ökande svenska charterturismen till varmare länder ledde till att en särskild charterhall togs i bruk 1972. 1976 invigdes utrikesterminalen Arlanda International (även Arlanda Utrikes) den nuvarande Terminal 5, av kung Carl XVI Gustaf och all utrikestrafik, både reguljär och charter, flyttade hit.
Den 1 oktober 1983 invigdes Arlanda Inrikes (senare Inrikes 1), som idag är Terminal 4, av kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia. Den 1 januari 1984 flyttade SAS inrikesflyg och Linjeflyg till terminalen, delvis från Bromma som skulle tömmas på jetflyg. Terminalen var underdimensionerad redan när den invigdes då inrikesflyget hade vuxit långt mer än de prognoser som låg till grunden för bygget. 1990 invigdes därför Inrikes 2, som idag är Terminal 2, av prins Bertil. SAS inrikesflyg flyttade in i terminalen men en kraftig lågkonjunktur ledde till sjunkande antal passagerare och redan 1992 lämnade SAS den, vilket ledde till en långdragen juridisk tvist om kostnaderna för byggandet av "Inrikes 2". Tvisten gällde huruvida Luftfartsverket och SAS hade ett avtal som stipulerade villkoren för användandet av terminalen. Tvisten vanns sedermera av SAS (jfr pir F nedan). Terminalen byggdes därefter om till en kombinerad in- och utrikesterminal, vilket krävde säkerhetskontroll (behövdes då inte inrikes), passkontroll, större bagagehantering, taxfree-butik och andra ombyggnader. Terminalerna döptes då om till nummer 2-5 istället för de tidigare inrikes- och utrikesbeteckningar. Uppgifter gör gällande att siffran 1 reserverades för en eventuell framtida terminal bredvid Terminal 2 (se nedan). Terminal 3 invigdes i augusti 1989 och hade under en period namnet Inrikes 2 innan det blev Inrikes 3 under några år. Den var avsedd att flytta mindre bolags rutter med propellerplan från Bromma. Det blev till nytta särskilt för de många som använder dessa linjer med byte till eller från annat större plan. En del kortare flyglinjer försvann dock av olika skäl.
Efter byggandet av en särskild järnväg (Arlandabanan) med underjordiska stationer började snabbtåget Arlanda Express i november 1999 att trafikera sträckan Stockholm C-Arlanda.
I mitten av 1990-talet gick konjunkturen upp igen och flygresandet ökade till nya rekordsiffror, vilket ledde till att det blev trångt på Arlanda. Den 10 november 1998 gick därför det officiella startskottet för byggandet av bana 3, som ligger parallellt med bana 1. I samband med byggandet av den tredje banan påbörjades byggandet av ett nytt trafikledartorn (83 m högt) som togs i drift den 23 december 2001. Nybyggnaderna omfattade även en ny brandstation och en ny terminal, som kom att utgöra den tredje piren (pir F) på Terminal 5, och togs i bruk i januari 2002. I samband med Sveriges inträde i Schengensamarbetet 2001 skedde ombyggnader för att kunna separera utrikespassagerare från icke-Schengen-länder från övriga passagerare. För att möjliggöra detta blev Terminal 2 en ren utrikesterminal och Terminal 5 fick en fjärde våning. Invigningen av det nya tornet, pir F och bana 3, förrättades den 29 maj 2002 av kronprinsessan Victoria. Invigningsflygningen på bana 3 skedde dock först klockan 11.00 den 17 april 2003. Det hade blivit lågkonjunktur vid den tiden så bana 3 användes ganska lite i början, delvis på grund av protester.
Konflikten om bana 3
Placeringen av bana 3 blev tidigt omstridd då miljödomstolen 1993 avslog byggandet på den föreslagna platsen som vid normal trafik skulle ge oacceptabla bullerstörningar för närmare 30 000 kringboende, samt spärra områden för framtida bostadsbyggande. Istället för att ändra placeringen återkom Arlanda med ett förslag där banan ändå skulle byggas på den föreslagna platsen, men överflygningar av närliggande tätorter skulle undvikas genom nya tekniska lösningar som skulle utvecklas och vara användbara under tiden som banan byggdes. Bana 3 fick ett nytt tillstånd som villkorade att överflygningar av bland annat Upplands Väsby tätort inte skulle ske (villkor 6 i miljötillståndet för Arlanda flygplats).
Förslaget mötte redan initialt hård kritik dels från experter som hävdade att Arlanda underskattade problemen med införandet av den sk. "kurvade inflygningen", dels från politiker som menade att det var riskabelt att basera byggande av viktig infrastruktur på icke existerande tekniska lösningar. Efter ett flertal dispenser för att ändå tillfälligt flyga över tätbebyggt område meddelande Arlanda under 2011 att man misslyckats med införandet av "Kurvad inflygning" och nu inte heller tror detta kommer att vara klart till 2018 då prövoperioden avslutas, och ansökte därför om ett nytt miljötillstånd där man begär att befrias från villkor 6 Frågan har lett till en infekterad konflikt mellan Arlanda flygplats/Swedavia och närliggande kommuner samt olika sammanslutningar av närboende. Arlanda har delvis undvikit att använda bana 3 för starter söderut och landningar från söder, men taxibanorna till terminalerna är anslutna i banans norra ände varför det tar längre tid mellan terminal och flygning.
Flygplatsen menar att man visserligen missbedömt utvecklingen, men att Arlandas stora samhällsintresse och flygplatsens status som riksintresse borde ha företräde framför miljöhänsyn, bostadsbyggande och enskildas intressen.
De kringliggande kommunerna och närboende hänvisar å sin sida till att Arlanda redan 1993 var ett riksintresse och att man därför borde undvikit chansningen på icke existerande teknik, och att Arlanda nu borde leva upp till sina åtaganden, eller bygga om banan så den kan användas med dagens teknik inom gällande miljöregler.
- Den 27 november 2013 beslutade Mark- och miljödomstolen att Arlandas undantag för att använda bana 3 med inflygning över tätbefolkade omdåen skulle upphöra från 2018. Arlanda menade att domen skulle innebära ett stort ekonomiskt avbräck för regionen, medan ansvariga politiker i kringliggade kommuner välkomnade beslutet och påpekade att Arlanda haft över 20 år på sig att införa den teknik man själva föreslog som villkor för att få bygga bana 3 trots den redan från början ifrågasatta placeringen.
- Den 21 november 2014 upphävde Mark- och miljööverdomstolen förbudet mot raka inflygningar över tätbebyggt område från 2018. Efter att Arlanda överklagat mark och miljödomstoplens beslut från 27 november 2013. Förbudet ersättes med ett villkor att utreda kurvad inflygning och sträva efter att utveckla metoder att inte flyga in över tätort.
- I december 2020 ansökte Swedavia om ändringstillstånd för Arlanda för att möjliggöra en ökad andel kurvade inflygningar till bana 3, vilket är ett steg att tillmötesgå de miljökrav och skydd för omkringboende som ursprungligen skulle varit ett krav för att överhuvudtaget få ta bana 3 i bruk. Vid samma tillfälle ansökte man om nya kurvade inflygningsvägar till bana 1 och 2.
2000-talet
En ny lågkonjunktur i början av 2000-talet minskade åter resandet under några år. Efter ett antal år med kraftig tillväxt i passagerarantalet och en topp i resandet 2000 (18 264 000 passagerare), var passagerarantalet 2003 nere på 15 113 000, vilket bara är aningen över 1997 års nivå. Under några år var det därför ingen större trängsel i de utbyggda terminalbyggnaderna eller på den nya banan, och Arlanda Express gick ekonomiskt dåligt på grund av lågt passagerarantal. En intressant händelse är att SAS och Luftfartsverket återigen hamnade i en juridisk tvist om betalning och utnyttjande av en nybyggd Terminal på Arlanda. Inte heller denna gång förelåg ett skriftligt avtal med LFV och SAS, endast några år efter att den långdragna tvisten om Inrikes 2 bilagts (se ovan). Passagerarantalet ökade sedermera och efter att under 2006 ha uppgått till 17 539 000 (vilket var mer än 1999 men mindre än 2000 och 2001), räknade Luftfartsverket med att siffrorna för 2007 skulle överträffa de för 2000. Fraktvolymerna har under senare år ökat procentuellt snabbare än passagerarflyget, och redan år 2005 överträffade fraktmängderna siffrorna från den förra högkonjunkturen. Antalet flygplanrörelser har dock inte ökat i samma utsträckning, utan istället flyger genomsnittligt större flygplan på Arlanda. 2000 genomfördes 275 000 starter och landningar, 2003 var siffran nere på 228 000, och prognosen för 2007 var 231 000, trots att passagerarantalet förutsätts slå nytt rekord. Det beror på att mindre linjer minskat av olika skäl.
Passagerarantalet på Arlanda har sedermera ökat stegvis och uppgick år 2012 till ca 19 642 000 passagerare och år 2018 hade Arlanda fler passagerare än någonsin tidigare - antalet hade då stigit till 26 846 000.
I samband med Coronaviruspandemin utbrott våren 2020 upphörde stora delar av flygtrafiken i världen. Därmed stängdes terminal 2, 3 och 4 och Swedavia valde att koncentrera all passagerarflyg till terminal 5. Under juli och augusti 2021 reste 1,5 miljon resenärer från Swedavias flygplatser, vilket motsvarade 40% med juli och augusti före pandemin. Den 26 oktober 2021 planerade Swedavia att öppna terminal 2 igen, då ökningen av passagerare skett snabbare än förväntat. Inledningsvis användes terminalen av KLM, Air France, Transavia, Easyjet, CSA Czech Airlines och Vueling. Sommaren 2022 var kaotisk då säkerhetsföretaget under pandemin avskedat många inom säkerhetskontrollen, och inte kunde återanställa så många, då de uppsagda vanligen fått andra anställningar. Nyanställda måste få säkerhetsgodkännande vilket tog tid, och säkerhetsföretaget ville inte heller anställa sökande förrän de fått säkerhetsgodkännande vilket fick många sökande att ta andra arbeten. Kapacitetsbristen i säkerhetskontrollen gjorde att många resenärer kom i mycket god tid vilket skapade mycket långa köer särskilt på morgnarna. En lösning blev att passagerare inte fick komma in på flygplatsen om de inte hade biljett till en avgång inom tre timmar.
Skrinlagda planer och framtida utbyggnader
En omfattande ombyggnad av Arlanda började planeras 1998 under namnet Projekt Arlanda 2002, utöver de genomförda åtgärderna med att bygga bana 3, nytt torn och pir F, var tanken att ombyggnaden skulle innefatta att Terminal 3 revs och återuppstod som en helt ny terminal mellan dagens Terminal 2 och Terminal 4, vilka tillsammans skulle bilda Terminal Syd med pir A, pir B och pir C. Terminal 5 med dess två existerande pirer skulle också byggas om och tillsammans med en nybyggd pir bilda Terminal Nord med pir D, pir E och pir F. Båda terminalerna skulle ha avgångshall på övre plan och ankomsthall i nedre plan. Dessa utbyggnader sköts på framtiden. Projektet var först planerat att färdigställas 2002 men senare besked från Luftfartsverket hade först 2004 som tidpunkt för färdigställandet. Den 17 december 2003 invigde statsrådet Ulrica Messing det "Nya Arlanda" och därigenom verkar resterande utbyggnader ha inställts eller skjutits upp till en obestämd framtid.
Arlanda är under ombyggnad & tillbyggnad. Mycket av den nuvarande Terminal 5 på Arlanda ska göras om, för att bli modernare och smidigare för passagerarna, men framförallt för att få mer kapacitet och att kunna ta emot större flygplan, för att uppnå mer passagerare per år på Arlanda. Till exempel ska Terminal 5 byggas om med ny bagagehall, ny säkerhetskontroll, och en ny pir, Pir G, som ska kunna ta emot stora flygplan.
En direktgång ska även byggas mellan Terminal 4 och Terminal 5. I juni 2022 öppnade en passage med rullband mellan terminalerna innanför säkerhetskontrollen.
Arlanda har till skillnad från vissa flygplatser, exempelvis Bromma flygplats, inte drabbats av problem med att närliggande tätorter växt sig allt för nära flygplatsen, då Arlanda genom sin status som riksintresse har ett beslutat influensområde där Arlanda har vetorätt för exempelvis bostadsbyggande. Däremot har situationen mellan Arlanda och kringliggande tätorter, främst Sigtuna, Rosersberg och Upplands Väsby lett till intressekonflikter då Arlandas expansion skapat önskemål från flygplatsen om att utvidga "influensområdet". Systemet med influensområde har inneburit att man undvikit att bygga bostäder rakt under bana 1 och 2:s flygleder. Däremot har den mycket nyare bana 3, som efter flygets behov byggts parallellt med bana 1, skapat bullerproblem då misslyckandet att använda den teknik som utlovades, gjort att Arlanda i efterhand vill ändra inflygningsreglerna så man skall få tillstånd att flyga över områden som tidigare inte varit tillåtna att flyga över. (Se avsnittet "Konflikten om bana 3".)
Kommunikationer
Järnväg
Arlandabanan är järnvägen till Arlanda flygplats sedan 1999. Det finns tre stationer, två för Arlanda Express (se nedan) och en, Arlanda C, som ligger under servicekomplexet SkyCity för övriga tåg. A-train AB som förvaltar Arlandabanan tar ut en passageavgift per passagerare vid Arlanda C som kan ingå i biljetten eller tas ut direkt av passageraren. För att säkerställa att denna avgift faktiskt betalats infördes i december 2006 en spärr i SkyCity för Arlanda C där biljetterna kontrolleras. Avgiftsintäkterna används för att betala lånen som togs för att bygga Arlandabanan.
Arlanda Express är ett snabbtåg är det snabbaste sättet att ta sig mellan Arlanda och Stockholm central. Restiden till Stockholm central är cirka 20 minuter. Arlanda Express har två stationer, Arlanda S under Terminal 2, 3 och 4, och Arlanda N under Terminal 5.
SJ:s snabbtåg, intercity, regional och nattåg stannar vid Arlanda C och det går att resa till bland annat Stockholm C, Norrköping C, Linköping C, Gävle C, Uppsala C, Sundsvall C, Borlänge C, Falun C, Mora, Umeå C, Östersund C och Åre utan att byta tåg. Restiden till Stockholm central är cirka 20 minuter.
SL:s pendeltåg trafikerar sedan 2012 Arlanda C i halvtimmestrafik. Nuvarande (2023) linje går Uppsala C – Arlanda C − Stockholm City – Södertälje centrum. Restiden till Stockholm City är 37 minuter och till Uppsala 18 minuter.
Busstrafik
Det finns direktbussar via Arlandaleden och E4 mellan Arlanda och Stockholm City med Vy Flygbussarna. SL och UL kör lokal linjetrafik.
Vy Flygbussarna kör mellan Arlanda och Stockholm Cityterminalen. Restiden är ca 40 minuter till Cityterminalen för det snabbaste alternativet utan stopp på vägen.
Flygbussarna kör även två linjer mellan Arlanda och Liljeholmen respektive Brommaplan.
Storstockholms Lokaltrafiks linjer:
Linje 583 - Märsta stn - Arlanda, direktbuss från Märsta station till terminalerna, stannar enbart vid Tomta.
Linje 589 - Östra Steninge (Märsta) - Arlanda, via Valsta centrum, stannar vid alla terminaler och ett antal ytterligare hållplatser därtill.
Linje 586 - Nederäng - Ekillaskolan (Märsta), via Skepptuna, Lunda, Arlanda, Märsta stn, stannar vid ett antal hållplatser vid flygplatsområdet, stannar inte vid terminalerna.
Linje 579 - Bålsta stn - Arlanda, via Sigtuna och Märsta station, stannar vid alla hållplatser före och efter terminalerna samt vid terminalerna.
Linje 593 (nattbus) - Stockholm (Cityterminalen) - Uppsala centralstation, via Arlanda och Knivsta stn, stannar vid alla terminaler och ett antal ytterligare hållplatser därtill.
Linje 592 (nattbuss) - Stockholm (Cityterminalen) - Arlanda, via Märsta stn, Upplands Väsby, Rotebro stn och Norrviken stn, stannar vid alla terminaler och ett antal ytterligare hållplatser därtill.
Upplands Lokaltrafiks linjer:
Linje 806 - Knutby - Arlanda, via Almunge och Långhundra, stannar vid alla terminaler och ett antal ytterligare hållplatser därtill.
Linje 801 - Uppsala C - Arlanda, via Knivsta (Ar-terminalen), stannar vid alla terminaler och ett antal ytterligare hållplatser därtill.
Linje 880 - Uppsala C - Arlanda, via Knivsta (Ar-terminalen), stannar endast vid hållplatserna Flygskolan, Driftvägen, SAS-hangaren och Halmsjön, stannar ej vid terminalerna.
Flixbus (f.d. Swebus Express, sedermera Swebus) trafikerar Arlanda.
Nettbuss trafikerar sträckan Oslo - Arlanda, via Årjäng, Karlstad, Kristinehamn, Karlskoga, Örebro, Arboga och Västerås.
Bil - Taxi
Flygplatsen har direktanslutning till motorvägen Arlandaleden som i sin tur ansluter till E4 mot Stockholm och Uppsala/Sundsvall. Vägavstånd till Stockholm är 41 km och till Uppsala 32 km.
Om slutdestinationen inte ligger i direkt närhet av Stockholms centralstation (eller ligger söder om Mälaren) är det snabbaste alternativet till slutdestinationen ofta taxi hela vägen som har fasta priser till Stockholms centrala delar. Man kan med fördel resa med tåg och taxi i kombination, särskilt fördelaktigt för målpunkter söder om Stockholms innerstad, då det är ofta är köer på E4.
Arlanda har ett särskilt miljötaxi-system som innebär att ju bättre miljöprestanda desto kortare väntetid får bilen för att hämta upp nya passagerare. Sedan 2012 uppfyller alla taxi-bilar som minimum miljöbilsdefinitionen.
Cykel
Det finns cykelbana från Märsta (strax söder om stationen), varifrån det är cirka 6 km till terminalerna.
Myndigheter och säkerhet
Arlanda är ett skyddsobjekt och riksgräns och följer internationella flygsäkerhetregler. Därför arbetar dessa enheter dygnet runt på flygplatsen:
Polisen
Gränspolisen på Arlanda har bland annat i uppgift att sköta passkontrollen på terminalerna 2 och 5 för flyg utanför Schengensamarbetet, passkundtjänst och allmänt polisarbete. Bombrobot finns placerad av säkerhetsskäl. Det är Gränspolisen som undersöker farligt bagage efter en bedömning av skyddsvakt. Polisstationen som hjälper till med anmälan och provisoriskt pass ligger på Tullvägen 7 A.
Tullen
Tullverket på Arlanda har i uppgift att ta hand om tullavgifter och stoppa illegalt varuinflöde till Sverige. Gränsskyddsgrupper genomför tullkontroll på resenärer och frakt. Klareringsexpedition finns på ankomsthall i Terminal 2 (beroende på flyg), 5 och även i Tullgränd.
Säkerhetskontroll
Säkerhetskontrollen sköts sedan februari 2017 av Avarn Security och skyddsvaktsbevakning sköts sedan 2007 av Securitas. Räddningstjänsten bemannas av personal från Securitas medan vakthavande säkerhetschef Duty officer är Swedavias ansvar.
Terminaler
För närvarande består Arlanda av fyra terminaler:
Terminal 2 för utrikestrafik med i första hand reguljära flygbolag som ingår flygbolagsallianserna Oneworld och SkyTeam, samt flygbolag som har ett mindre passagerarunderlag från Stockholm.
Terminal 3 är stängd, men är byggd för inrikes trafik med mindre plan.
Terminal 4 för inrikes och utrikestrafik, särskilt flygbolag inom European Low Fares Airline Association. Ingen passkontroll.
Terminal 5 för inrikes och utrikestrafik, flygplatsens största terminal, med tre separata pirar. De tre pirarna på Terminal 5 heter från söder till norr pir D (Tidigare B), pir E (Tidigare A) och pir F.
Mellan terminalerna är det gångavstånd, om än ganska långt mellan Terminal 2 och 5 (cirka 700 m, och 1100 m till pir F). Hela sträckan är dock inomhus. Det finns dessutom transferbussar mellan terminalerna samt långtidsparkering. Arlanda Express tar också passagerare som vill förflytta sig mellan terminal 2 och 5 med på sina tåg kostnadsfritt.
Det finns ingen Terminal 1. Det finns olika uppgifter om varför det blivit så. En anledning kan vara de äldre namnen på terminalerna. Terminal 5 som var den första terminalen som byggdes, kallades Arlanda Utrikes då allt inrikesflyg gick från Bromma. När SAS och LIN 1983 flyttade sin inrikestrafik från Bromma till nuvarande Terminal 4, kallades den enbart för Arlanda Inrikes. När sedan flygplatsen byggdes ut med ytterligare en inrikesterminal 1990 fick den namnet Arlanda Inrikes 2 (nuvarande Terminal 2). Samtidigt byggdes också nuvarande terminal 3, som fick namnet Arlanda Inrikes 3. När sedan Terminal 2 blev utrikesterminal för att SAS inte ville använda dem, fick man byta namn på terminalerna till en gemensam nummerserie, och Inrikes 2 och 3 fick behålla sina siffror, och resten av terminalerna fick ordna in sig i ledet.
I samband med pandemin 2020-2021 ändrades terminalernas användning, och terminal 4 och 5 har både inrikes och utrikestrafik. Ibland är det incheckning i den ena av dessa och avgång från den andra (i båda riktningar), så att passagerare får gå i en underjordisk gång som byggdes 2021 mellan dem. Innan 2021 var terminalerna strikt inrikes eller utrikes och passagerare fick gå genom säkerhetskontroll för att byta terminal.
Sky City
Mitt i Arlandas terminalbyggnad finns Sky City som förbinder Terminal 4 och utrikes Terminal 5. Byggnaden hyser förutom hotellen Radisson Blu SkyCity Hotel, Clarion Hotel Arlanda Airport och Rest and fly, även en del butiker och restauranger och även valutaväxling. I Sky City finns fönster av väl tilltagna proportioner, varigenom man bland annat kan beskåda flygplanstrafiken vid terminalerna fyra och fem. Sky City ritades av van Mierop & Belaieff Arkitektkontor och invigdes 1993.
Flygledartornet
Bygget av det nya kontrolltornet, Arlandatornet, började juli 1999 och blev klart maj 2001 till en byggkostnad av 24 miljoner kronor. Driftstarten för tornet blev den 23 december 2001. Tornet är 83 meter högt (90 meter inklusive masten) men det sträcker sig också 11 meter ner under markytan. Vid klart väder är det möjligt att se både Globen i Stockholm och Uppsala domkyrka från tornet.
Flygledarna arbetar högst upp i tornet, i en driftcentral på 90 kvadratmeter. På våningen under finns rampkontrollen, de som fördelar flygplanen på terminaler och olika gater. Under slutet av 2016 har rampkontrollen flyttat ner och den nya positionen är våning två i samma byggnad.
Start- och landningsbanor
Arlanda har tre start- och landningsbanor.
Bana 1 (01L,19R), är Arlandas huvudbana som har varit med sedan starten. Ungefär 50% av starterna sker på denna bana som är 3 301 m lång.
Bana 2 (26,08), har också varit med sedan starten. Ungefär 35% av landningarna sker på denna bana.
Bana 3 (01R,19L), öppnades 2003. Används vid landningar vid högtrafik men även vid starter under hela dagen. Ungefär 15% av landningarna sker på denna bana.
Bansystemet 01L/19R och 01R/19L (bana 1 och bana 3) är ett exempel på parallellbanesystem, där under högtrafik den längre 01L/19R används för starter och 01R/19L för landningar. Eftersom en avbruten landnings flygväg inte korsar startade flygplans kan starter och landningar ske oberoende vilket tillåter större antal per timme.
Under lågtrafik används 08/26 tillsammans med en av de andra i huvudsak så att starter sker i riktning från terminalerna och landingar mot terminalerna för att minska körsträckan på marken. Vindriktningen avgör vilken som används för starter och vilken för landningar, med undantag för när ett startande flygplan behöver använda den längre 01L/19R eller dålig sikt gör att instrumentlandningssystemen på bana 1 och 3 behövs.
Arlanda är ibland utsatt för kraftiga snöfall under den tidiga vintern då kall luft kan ta upp fukt från Östersjön innan den blivit isbelagd. Det är då en fördel att det är tre banor, eftersom banor måste stängas då de plogas.
Destinationer och flygbolag
Passagerare
Frakt
2006 transporterades totalt 184 000 ton gods och post via Arlanda. Fraktflygen har ökat på senare tid, +7 % 2005–2006. Andelen post har minskat med 4,1 % till 26 000 ton medan övrigt gods har ökat med 9 % till totalt 158 000 ton (alla siffror avser jämförelse 2005/2006).
Korean Air och Turkish Airlines trafikerar idag Arlanda med fraktflyg. Andra operatörer är FedEx, UPS och DHL med flera.
Statistik
De vanligaste destinationerna mätt i passagerarantal 2018
Källa: Swedavia - destinationsstatistik
Arlanda på film och TV
Urval av filmer som delvis utspelar sig på flygplatsen:
Sällskapsresan (1980)
Varning för Jönssonligan (1981)
Gräsänklingar (1982)
Jönssonligan får guldfeber (1984)
Artisten (1987)
Hundtricket (2002)
Cockpit (2012)
TV från flygplatsen:
Stockholm - Arlanda (2009), TV3
Konst på Arlanda
Stockholm-Arlanda flygplats utgör en del av Sweden Solar System, då en modell av Jupiter finns sedan 2019 uppsatt i entrén till Clarion Hotel Arlanda. Planeten representerades tidigare av en blomsterplantering utanför Sky City gjord 1998, men togs bort för att göra plats för bygget av Clarion Hotel.
Se även
Arlandatornet
Stockholm-Bromma flygplats
Stockholm-Skavsta flygplats
Västerås flygplats
Lista över flygplatser i Sverige
Lista över Nordens största flygplatser
Stockholm-Arlanda (TV-program)
Jumbo Hostel
Referenser
Noter
Källor
Nationalencyklopedin (2007)
fil dr Harald Schiller, Händelser man minns – en krönika 1920–1969, (1970)
Luftfartsverket, Arlanda Facts 2006
Luftfartsverket, historik
Luftfartsverket, Arlandatornet får europeisk utmärkelse
Vidare läsning
Bandstein, Stenérus & Espinoza, En samhällsanalys av Stockholm-Arlanda Airport. Flygplatsens inverkan på Stockholmsregionen och Sverige (FOI), november 2009.
Externa länkar
Stockholm-Arlanda Airport Officiell webbplats
arlanda.net Webbplats för flygplatsens anställda
Flygplatser i Stockholms län
Byggnader och anläggningar i Sigtuna kommun
Flygplatser invigda 1959
Nedlagda flygbaser i Sverige
| 3.078125
|
7
|
Den här artikeln handlar om guden Ares. För andra betydelser, se Ares (olika betydelser).
Ares (grek. Άρης) var krigets, ursinnets och det besinningslösa våldets gud i grekisk mytologi. Han var son till Zeus och Hera. Han identifieras med den förgrekiske krigsguden Enyalios. Ares deltog ofta i stora krig. Han avbildas ofta med ett spjut och en brinnande fackla. Gamen var hans kännetecken. Ares motsvaras i den romerska mytologin av guden Mars och var där en betydligt viktigare gestalt än Ares var bland de grekiska gudarna.
Beskrivning
Ares var vacker men brutal och uteslöts därför ofta från de andra gudarnas krets. Han var ökänd för sin blodtörst, och det föreföll som om han stred för stridens egen skull, och struntade i vilken sida han kämpade på. Hans syster Athena, som representerar de listiga, skickliga och strategiska i krigen, gillade inte att Ares var så blodtörstig och stridslysten så de hamnade ibland i krig mot varandra. Ett av de krigen var det trojanska kriget mellan akajerna, ledda av Agamemnon som var konung i Mykene och trojanerna där Troja (understödda av Ares) förlorade.
Barn och älskarinnor
Myterna om Ares är få. Vid sidan om berättelser om strider figurerar han oftast i olika kärleksaffärer. Han hade många älskarinnor och många barn men, såvitt känt, ingen hustru. Några av hans älskarinnor var Afrodite, Aglauros, Eos, Pelopia, Harpina och Tirine.
Ares barn
(moderns namn står kursivt)
Afrodite: Anteros, Deimos, Eros, Harmonia och Phobos.
Aglauros: Alkippe.
Astyokhe: Askalaphos.
Atalanta: Parthenopeus.
Khryse: Phlegyas.
Erytheia: Eurytion.
Kyrene: Diomedes.
Otrera: Hippolyte, Penthesilea, Antiope och Melanippe.
Sterope el. Harpina: Oenomaus.
Tereine: Thrassa.
Ares hade dessutom ett antal barn som var utan eller hade okända mödrar. Några av dessa barn hette: Bisto, Kyknos, Enyo och Tereus.
Ares och Afrodites kärleksaffär
De mest kända myterna om Ares handlar om hans kärleksförbindelser med kärleksgudinnan Afrodite något som bland annat Homeros återger i Iliaden.
Afrodite var redan gift med smideskonstens gud, Hefaistos men det var inget som det älskande paret bekymrade sig om. Hefaistos var väl medveten om sin hustrus otrohet och han beslutade sig för att avslöja dem inför de andra gudarna. Han smidde ett vackert nät som var lika tunt och lätt som spindelväv men lika starkt som diamanttrådar. När paret låg i bädden ovetande om att Hefaistos närmade sig, blev de fångade av nätet som han kastade över dem. Triumferande över att ha lyckats ertappa dem på bar gärning kallade Hefaistos till sig de andra gudarna för att de skulle bevittna brottet. Men istället för att fördöma det generade paret skrattade de bara åt honom. Hermes och Apollon retades också med honom att det vore värt skammen att bli ertappad om man fick älska med Afrodite. Ares släpptes först när han lovade att betala skadestånd till Hefaistos.
Släktskap
Referenser
Gudar i grekisk mytologi
Krigsgudar
| 2.953125
|
8
|
Artemis var enligt grekisk mytologi jaktens och kyskhetens gudinna samt beskyddare av kvinnor.
Beskrivning
Bakgrund
Artemis var jaktens gudinna. Hon var även modern till allt levande, människor och djur. Hon avbildades som en höggravid kvinna men hon var inte bara moder, hon var också hämndlysten och blodtörstig. I den grekiska mytologin är Artemis Apollons tvillingsyster.
Artemis slår hårt vakt om sin kyskhet, och en av sagorna om henne är när Orion försöker våldta henne. Då frammanar hon skorpioner som sticker ihjäl Orion och hans hund. Orion far då upp till himmelen tillsammans med sin hund och blir en stjärnbild. Hunden blir hundstjärnan, Sirius.
Betydelse
Artemis hjälpte de gravida genom att omvandla sig själv till en säker livmoder. På så sätt kunde fler kvinnor behålla sina barn. Artemis hade dock ett fruktansvärt temperament, och om en gravid kvinna grät under graviditeten avvisade hon barnet och åt upp det.
Hon ansågs också som en mångudinna eftersom hon jagade under månen.
Etymologi
Förr, antogs det ofta att både namnet och gudinnan härstammar från Anatolien, särskilt Lydien (artimus) eller Lykien (ertemi), men nuförtiden behandlas denna uppfattning med större försiktighet. Även fornpersiskans arta "store, helig" har föreslagits (omtvistat), vilket blev mindre troligt när namnet påträffades på Linear B-lertavlor från Pylos. Idag, anses namnet härstamma från ett förgrekiskt substrat.
Motsvarighet
Den romerska motsvarigheten heter Diana.
Släktskap
Se även
Mytologi: jakten
Artemistemplet i Efesos
Operation Artemis
Referenser
Externa länkar
Mångudar
Gudinnor i grekisk mytologi
Jaktgudar
| 3.140625
|
9
|
1 april är den 91:a dagen på året i den gregorianska kalendern (92:a under skottår). Det återstår 274 dagar av året.
Återkommande bemärkelsedagar
Helgdagar
Påskdagen firas i västerländsk kristendom för att högtidlighålla Jesu återuppståndelse efter korsfästelsen, åren 1804, 1866, 1877, 1888, 1923, 1934, 1945, 1956, 2018, 2029, 2040.
Nationaldagar
Iran (till minne av utropandet av Iran som islamisk republik 1979)
Užupis (till minne av utropandet av Užupis som republik 1997)
Övriga
Dagen för aprilskämt
Namnsdagar
I den svenska almanackan
Nuvarande – Harald och Hervor
Föregående i bokstavsordning
Hadar – Namnet infördes på dagens datum 1986 men flyttades 1993 till 10 oktober och utgick 2001.
Halvar – Namnet infördes 1986 på 14 maj. 1993 flyttades det till dagens datum men 2001 flyttades det tillbaka till 14 maj.
Harald – Namnet fanns tidigare på 20 oktober men flyttades 1747 till dagens datum, då det ersatte Hugo, och har funnits där sedan dess.
Hardy – Namnet infördes på dagens datum 1986 men utgick 1993.
Hervor – Namnet infördes 1986 på 16 mars. 1993 flyttades det till 16 januari och 2001 till dagens datum.
Hugo – Namnet fanns, till minne av en fransk abbot från 1100-talet, på dagens datum före 1747, då det utgick till förmån för Harald. 1901 återinfördes det på 11 januari och flyttades 2001 till 3 november.
Föregående i kronologisk ordning
Före 1747 – Hugo
1747–1900 – Harald
1901–1985 – Harald
1986–1992 – Harald, Hadar och Hardy
1993–2000 – Harald och Halvar
Från 2001 – Harald och Hervor
Källor
Brylla, Eva (red.): Namnlängdsboken, Norstedts ordbok, Stockholm, 2000.
af Klintberg, Bengt: Namnen i almanackan, Norstedts ordbok, Stockholm, 2001.
I den finlandssvenska almanackan
Nuvarande (revidering 2020) – Harald
I föregående i revideringar
1929 – Harald
1950 – Harald
1964 – Harald
1973 – Harald
1989 – Harald
1995 – Harald
2000 – Harald
2005 – Harald
2010 – Harald
2015 – Harald
2020 – Harald
Händelser
1577 – Den svenska kungen Erik XIV begravs i Västerås domkyrka.
1605 – Sedan Clemens VIII har avlidit den 5 mars väljs Alessandro Ottaviano de' Medici till påve och tar namnet Leo XI. Han avlider dock själv redan den 27 april.
1643 – Den dalsländska orten Åmordh får stadsprivilegium av drottning Kristinas förmyndarregering och blir under namnet Åmål landskapets enda stad (numera finns ett antal kommuner i Dalsland, men Åmål är den enda ort i landskapet, som tilldelas stadsprivilegier innan utdelandet av dessa upphör i och med 1952 års kommunreform). Åmåls upphöjelse till stad är ett försök av myndigheterna att få bättre kontroll över och i viss mån helt stoppa gränshandeln med Norge. Dock lyckas man inte hindra den smuggling som tar vid, när den officiella handeln stoppas.
1807 – Under det pågående kriget mellan Sverige och Frankrike har fransmännen ockuperat större delen av Svenska Pommern och sedan 30 januari belägrar de centralorten Stralsund. Denna dag genomför svenskarna ett framgångsrikt utfall, som bryter belägringen, varpå de snart kan återta öarna Usedom och Wolin. Redan två veckor senare blir svenskarna dock besegrade av fransmännen i slaget vid Ueckermünde och tvingas till sommaren helt lämna Svenska Pommern i franska händer och retirera över till Skåne.
1826 – Den amerikanske uppfinnaren Samuel Morey tar patent på en tidig förbränningsmotor. Det dröjer dock ytterligare 60 år, innan bensindrivna motorer börjar få någon praktisk användning, när de första bilarna konstrueras.
1867 – Den sydostasiatiska ön Singapore, som har varit en brittisk handelsstation sedan 1819 och som sedan 1824 helt har varit i brittiska händer, blir kronkoloni inom det brittiska imperiet. Kolonin förblir brittisk till 1963 (med undantag för 1942–1945, då den ockuperas av Japan), då den övertas av Malaysia, för att 1965 bli en självständig republik.
1876 – De tyska entreprenörerna Benno Orenstein och Arthur Koppel grundar företaget Orenstein & Koppel, som tillverkar maskiner och lok. Företaget finns än idag (), men har sedan 1981 slutat tillverka lok och är nu inriktade på anläggningsmaskiner, såsom grävmaskiner, bulldozrar och vägvältar.
1905 – I Tyskland införs en lag, genom vilken bokstavskombinationen SOS införs som allmän nödsignal vid telegrafering med morsealfabetet. Året därpå antas den som internationell konvention, vilket träder i kraft 1908. Den tidigare nödsignalen CQD, som har föreslagits av Marconi Company 1904, men aldrig officiellt antagits som internationell standard, försvinner därmed snart (exempelvis skickas vid RMS Titanics förlisning 1912 både CQD och SOS, men det är en myt att det skulle ha varit första gången SOS användes – däremot var det troligtvis sista gången CQD användes).
1918 – Den brittiska arméns och flottans flygvapenkårer, som båda har bildats 1912, slås samman och bildar Royal Air Force, som blir grunden till det brittiska flygvapnet.
1924 – Den tyske nazistledaren Adolf Hitler döms till fem års fängelse för sin delaktighet i den misslyckade statskuppen i München i november året före. Han blir frigiven efter endast nio månader, men under fängelsetiden skriver han första delen av sitt politiska manifest Mein Kampf.
1941 – Första försökflygplanet färdigställt av Messerschmitt Me 262.
1953 – Sveriges första manliga sjuksköterska, Allan Härsing, utexamineras i Stockholm.
1976 – De amerikanska datorentreprenörerna Steve Jobs, Steve Wozniak och Ronald Wayne grundar företaget Apple Computer, som blir bland de första i världen att tillverka persondatorer. Det är idag () ett av de ledande företagen inom datorutveckling och världens dyraste och högst värderade företag.
1979 – Sedan den persiske shahen Mohammad Reza Pahlavi under den iranska revolutionen har gått i landsflykt i mitten av januari kan revolutionsledaren Ruhollah Khomeini denna dag utropa Iran till islamsk republik, med sig själv som högste ledare.
1997 – Kometen Hale–Bopp syns passera som närmast solen i sin omloppsbana.
2009 – Den starkt kritiserade svenska lagen Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område (i folkmun kallad Ipred-lagen, efter EU-direktivet IPRED, som den bygger på) träder i kraft efter att ha röstats igenom i riksdagen den 25 februari. Den ger den som innehar upphovsrätten till ett visst verk rätt att göra egna efterforskningar i vem som olovligt har kopierat verket, om sådan så kallad piratkopiering har inträffat.
Födda
1220 – Go-Saga, kejsare av Japan 1242–1246
1578 – William Harvey, engelsk vetenskapsman
1743 – William Hindman, amerikansk politiker, senator för Maryland 1800–1801
1776 – Sophie Germain, fransk matematiker och filosof
1789 – John Hopkins Clarke, amerikansk whigpolitiker, senator för Rhode Island 1847–1853
1815
Henry B. Anthony, amerikansk politiker, guvernör i Rhode Island 1849–1851, senator för samma delstat från 1859
Otto von Bismarck, preussisk-tysk politiker, känd som "Järnkanslern", Tysklands rikskansler 1871–1890
Edward Clark, amerikansk militär och politiker, viceguvernör i Texas 1859–1861 och guvernör i samma delstat 1861
1818 – Omar D. Conger, amerikansk republikansk politiker, senator för Michigan 1881–1887
1841
Knut Michaelson, svensk författare och teaterchef
Ahmed Orabi, egyptisk general och politiker
1860
Carl Ericsson, svensk jurist och liberal politiker
Herman Brag, svensk operasångare
1863 – Harald Jacobson, svensk poet
1865 – Richard Zsigmondy, österrikisk kemist, mottagare av Nobelpriset i kemi 1925
1868 – Edmond Rostand, fransk författare och poet
1873
Bibb Graves, amerikansk politiker, guvernör i Alabama 1927–1931 och 1935–1939
Sergej Rachmaninov, rysk pianist och kompositör
1879 – Lionel Braham, brittisk skådespelare
1883 – Lon Chaney, amerikansk skådespelare
1884 – George A. Wilson, amerikansk republikansk politiker, guvernör i Iowa 1939–1943, senator för samma delstat 1943-1949
1885
Wallace Beery, amerikansk skådespelare
Gunhild Robertson, svensk skådespelare
1895 – Gustaf Edgren, svensk regissör, manusförfattare och producent
1898 – William James Sidis, amerikanskt underbarn med en uppskattad IQ på mellan 250 och 300 (den högsta uppmätta någonsin)
1900 – Folke Algotsson, svensk tecknare och skådespelare
1904 – Holger Löwenadler, svensk skådespelare
1908 – Richard Barstow, amerikansk filmregissör och koreograf
1910 – Erik Jansson, svensk ombudsman och socialdemokratisk politiker
1912 – Sven-Otto Lindqvist, svensk skådespelare
1914 – Ragnar Edenman, svensk socialdemokratisk politiker, Sveriges ecklesiastikminister 1957–1967, landshövding i Uppsala län 1967–1980
1919 – Joseph E. Murray, amerikansk kirurg, mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1990
1920
Liane Linden, svensk skådespelare
Toshiro Mifune, japansk skådespelare
Susanna Ramel, svensk skådespelare och sångare
1923 – Ingrid Östergren, svensk skådespelare
1924 – Birgitta Pramm-Johansson, svensk fotograf och tv-producent
1927 – Jacques Mayol, fransk fridykare
1929
Milan Kundera, tjeckisk författare
Jane Powell, amerikansk skådespelare
1932 – Debbie Reynolds, amerikansk skådespelare och sångare
1933
Claude Cohen-Tannoudji, fransk fysiker, mottagare av Nobelpriset i fysik 1997
Dan Flavin, amerikansk konstnär och skulptör
1937 – Ewonne Winblad, svensk journalist, tv-reporter och tv-chef
1938 – Ali MacGraw, amerikansk skådespelare
1940 – Wangari Maathai, kenyansk miljöaktivist, Kenyas vice miljöminister 2003–2005, mottagare av Nobels fredspris 2004
1942 – Samuel R. Delany, amerikansk författare och litteraturkritiker
1943
Mario Botta, schweizisk arkitekt
Herman Lindqvist, svensk journalist och författare
Anne Otto, svensk filmproducent och produktionsledare
1945 – Totta Näslund, svensk musiker
1951 – Johanna Wanka, tysk matematiker och kristdemokratisk politiker, Tysklands utbildningsminister 2013–2018
1954 – Mats Ronander, svensk musiker
1961 – Anders Forsbrand, svensk golfspelare
1962 – Trond Korsmoe, svensk musiker, medlem i gruppen Larz-Kristerz
1965
Tomas Alfredson, svensk regissör
Tiggy Legge-Bourke, brittisk barnflicka, anställd vid brittiska hovet 1993–1999
1968
Lasse Karlsson, svensk ståuppkomiker
Mårten Klingberg, svensk skådespelare, manusförfattare och regissör
Alexander Stubb, finländsk samlingspartistisk politiker, statsminister 2014–2015
1971 – Clifford Smith, amerikansk hiphopartist och skådespelare med artistnamnet Method Man
1973
Martin Axén, svensk musiker, gitarrist i gruppen The Ark
Anna Carin Olofsson, svensk längdskidåkare, skidskytt och sjukgymnast, OS-guldvinnare 2006
1980 – Bijou Phillips, amerikansk skådespelare
1981
Hannah Spearritt, brittisk skådespelare och sångare
Alx Danielsson, svensk racerförare och instruktör
1982
Sam Huntington, amerikansk skådespelare
Andreas Thorkildsen, norsk friidrottare, OS-guldvinnare 2004 och 2008
Gunnar Heidar Thorvaldsson, isländsk fotbollsspelare
Zhang Xiaoping, kinesisk amatörboxare
1983
Sergej Lazarev, rysk sångare, dansare och skådespelare
Sean Taylor, amerikansk utövare av amerikansk fotboll
1989 – Melih Umdu, svensk/turkisk entreprenör, nattklubbschef
1990 – Samuel Haus, svensk skådespelare
1993 – Adrian Kolgjini, svensk travkusk och travtränare
Avlidna
996 – Johannes XV, påve sedan 985
1204 – Eleonora av Akvitanien, 80 eller 82, Frankrikes drottning 1137–1152 (gift med Ludvig VII) och Englands drottning 1154–1189 (gift med Henrik II) (född 1122 eller 1124)
1221 – Berengaria av Portugal, 26, Danmarks drottning sedan 1214 (gift med Valdemar Sejr) (död denna dag eller 27 mars) (född 1194)
1412 – Albrekt av Mecklenburg, omkring 72 eller 74, kung av Sverige 1364–1389 och hertig av Mecklenburg sedan 1379 (död denna eller föregående dag) (född 1338 eller 1340)
1835 – Bartolomeo Pinelli, 53, italiensk illustratör och gravör (född 1781)
1843 – Adolph Ribbing, 78, svensk greve, inblandad i komplotten mot och mordet på Gustav III (född 1765)
1863 – Jakob Steiner, 67, schweizisk matematiker (född 1796)
1865
John Milton, 57, amerikansk politiker, guvernör i Florida sedan 1861 (självmord) (född 1807)
Giuditta Pasta, 67, italiensk operasångare (född 1797)
1884 – Edvard Carleson, 63, svensk riksdagsman 1850–1865 och 1873–1884, Sveriges justitiestatsminister 1874–1875 (född 1820)
1899 – Nils Månsson Mandelgren, 85, svensk konstnär och forskare (född 1813)
1902 – Joseph S. Fowler, 81, amerikansk republikansk politiker, senator för Tennessee 1866–1871 (född 1820)
1910 – Michail Vrubel, 54, rysk konstnär (född 1856)
1913 – Otto March, 67, tysk arkitekt (född 1845)
1917 – Scott Joplin, omkring 49 eller 50, amerikansk musiker och kompositör (född omkring 1867 eller 1868)
1922 – Karl I, 34, kejsare av Österrike och kung av Ungern 1916–1918 (född 1887)
1923 – Thomas Mitchell Campbell, 66, amerikansk demokratisk politiker, guvernör i Texas 1907–1911 (född 1856)
1927 – James Smith, Jr., 75, amerikansk demokratisk politiker, senator för New Jersey 1893–1899 (född 1851)
1928 – Nils Aréhn, 50, svensk skådespelare (född 1877)
1930 – Cosima Wagner, 92, tysk kvinna, dotter till kompositören Franz Liszt, ledare för festspelen i Bayreuth sedan 1906 (född 1837)
1947
Georg II, 56, kung av Grekland 1922–1924 och sedan 1935 (född 1890)
Franz Seldte, 64, tysk nazistisk politiker (född 1882)
1952 – Ferenc Molnár, 74, ungersk dramatiker (född 1878)
1962 – Michel de Ghelderode, 64, belgisk författare och journalist (född 1898)
1966 – Flann O'Brien, 54, irländsk författare (född 1911)
1967 – Sixten Sason, 55, svensk industriformgivare (född 1912)
1968
Lev Landau, 60, sovjetisk teoretisk fysiker, mottagare av Nobelpriset i fysik 1962 (född 1908)
Ernst Nygren, 78, svensk medeltidshistoriker och arkivarie (född 1889)
1972 – Eric Nilsson, 66, svensk agronom och riksdagspolitiker (högern) (född 1905)
1976 – Max Ernst, 84, tysk konstnär (född 1891)
1984 – Marvin Gaye, 44, amerikansk soul-, blues- och R&B-sångare (skjuten av sin egen far dagen före sin 45-årsdag) (född 1939)
1991 – Detlev Karsten Rohwedder, 58, tysk företagsledare och politiker (född 1932)
1993 – Millan Lyxell, 87, svensk skådespelare (född 1905)
2001 – Jean Anderson, 93, brittisk skådespelare (född 1907)
2002 – Simo Häyhä, 96, finsk prickskytt (född 1905)
2003
Sven Holmberg, 85, svensk skådespelare och sångare (född 1918)
Eivor Wallin, 98, svensk politiker (socialdemokrat) (född 1904)
2005 – Jack Keller, 68, amerikansk låtskrivare och skivproducent (född 1936)
2009 – Arne Andersson, 91, svensk löpare och folkskollärare, bragdmedaljör (född 1917)
2010
Anders "Lillen" Eklund, 52, svensk tungviktsboxare (född 1957)
John Forsythe, 92, amerikansk skådespelare (född 1918)
2012
Miguel de la Madrid, 77, mexikansk politiker, Mexikos president 1982–1988 (född 1934)
Leila Denmark, 114, amerikansk barnläkare (född 1898)
Giorgio Chinaglia, 65, italiensk fotbollsspelare (född 1947)
Ekrem Bora, 78, turkisk skådespelare (född 1934)
2013
Nicolae Martinescu, 73, rumänsk brottare (född 1940)
Moses Blah, 65, liberiansk politiker, Liberias president 2003 (född 1947)
2017
Gösta Ekman, 77, svensk skådespelare och regissör (född 1939)
Jevgenij Jevtusjenko, 83, rysk författare och poet (född 1933)
2020 – Yvonne Schaloske, 68, svensk skådespelare (född 1951)
2021 – Isamu Akasaki, 92, japansk fysiker, mottagare av Nobelpriset i fysik 2014 (född 1929)
Källor
Externa länkar
| 3.078125
|
10
|
Arkeologi (av grek. archaiologia "fornkunskap", av archaios "urgammal", "forntida": kunskapen om den forna människan).
Arkeologi är studiet av materiella lämningar som på något sätt påverkat eller påverkats av människan, exempelvis artefakter. Ämnet är av natur tvärvetenskapligt, och kan anses vara både av humanistisk och naturvetenskaplig art. Arkeologin behandlade länge det som kunde beaktas vara människans förhistoria, men idag är arkeologiska studier inte begränsade tidsmässigt. Ämnet delas ibland upp i följande underdiscipliner; historisk arkeologi (efter skrivkonsten), förhistorisk arkeologi (före skrivkonsten), klassisk arkeologi (Grekland och Rom), egyptologi (Egypten), assyriologi (Främre Orienten före Islam), islamisk arkeologi (Främre Orienten efter Islam) och osteologi. Indelningen av området i dessa discipliner har dock föga betydelse för den yrkesverksamme arkeologen.
Som universitetsämne blev arkeologin ett eget ämne under 1800-talet. 1818 var Caspar Reuvens utsetts världens första professor i arkeologi vid Universitetet i Leiden i Nederländerna. Som den första arkeologiska avhandlingen i Sverige brukar Hans Hildebrands från 1866 räknas. Oscar Montelius lade fram sin avhandling 1869. 1914 inrättades den första professuren i arkeologi vid Uppsala universitet, där Oscar Almgren blev den förste innehavaren av professuren. Den följdes snart av en professur vid Lunds universitet 1919, med Otto Rydbeck som dess förste innehavare.
Arkeologisk teori
Den arkeologiska teorin var från början i stor utsträckning underordnad skrifthistoriska perspektiv (i Skandinavien ofta sagohistoria). Den uppvisar inga tydliga självständiga skolbildningar före mitten av 1800-talet då den kulturhistoriska arkeologin formulerades. Denna förblev det rådande perspektivet fram till 1960-talet.
I slutet av 1960-talet kom ett antal yngre, framför allt amerikanska arkeologer, som till exempel Lewis Binford att opponera mot den kulturhistoriska arkeologin. De menade att arkeologin skulle använda sig av mer naturvetenskapliga och antropologiska metoder med hypotestestning. De kallade detta för "New Archaeology" och den blev allmänt känd som processuell arkeologi.
Under 1980-talet växte det fram en ny inriktning, postprocessuell arkeologi, vilken bland annat företräds av de brittiska arkeologerna Ian Hodder, Michael Shanks och Christopher Tilley. De ifrågasatte den processuella arkeologins fokus på naturvetenskap och objektivitet. De framhöll i stället vikten av relativism och humanistiska perspektiv. Enkelt uttryckt hade New Archaeology velat ta reda på vad folk åt förr medan den postprocessuella koncentrerade sig på kokkärlens sociala symbolik. Den senare har i sin tur kritiserats av processuella arkeologer för brist på vetenskaplig stringens. Debatten pågår fortfarande. Postprocessuell arkeologi är enhetlig i ännu mindre utsträckning än andra teoribildningar och kan sägas vara tämligen disparat.
Postkolonial arkeologi sysslar främst med de problem som kolonialismen skapat där västerländska arkeologer hävdade tolkningsföreträde gentemot de koloniserade folkgrupperna.
Arkeologisk teori lånar numera från ett brett fält inkluderande evolutionsteori, fenomenologi, postmodernism, agentteori, kognitiv vetenskap, funktionalism, genderteori, hermeneutik, feministisk teori och systemteori.
Dessa olika inriktningar influerar kontinuerligt varandra och den enskilde arkeologen kan vara svår, för att inte säga omöjlig, att snävt bestämma som tillhörig den ena eller andra inriktningen.
Arkeologisk praktik
Arkeologin handlar i bredast utsträckning om historieskrivning, att nå människans förflutna. Eftersom mycket av det material som finns bevarat är begravt under mark, har utgrävningar blivit synonyma med fältet.
Fältarkeologi kan sägas bedrivas i två former: inventering och utgrävning.
Ända sedan 1600-talet har man utfört utgrävningar i syfte att studera forntiden. En modern utgrävning är dock ofta tämligen högteknologisk och man använder sig idag ofta av digital inmätningsutrustning. Stora grävmaskiner är också vanliga hjälpmedel vid sidan av spadar, skärslevar och svampknivar.
Många av fältarkeologins begrepp och metoder har hämtats från närliggande discipliner, till exempel geologi, även om man också har en livaktig och självständig metodutveckling.
I Sverige beslutar länsstyrelserna eller Riksantikvarieämbetet om en utgrävning skall företas, detta enligt kulturmiljölagen, som förbjuder att en fast fornlämning rubbas eller förstörs utan tillstånd.
Betydelse och bakgrund
Den största delen av människans historia finns inte nedtecknad. Skrivkonsten utvecklades för ca 5000 år sedan i Mesopotamien i form av kilskrift. Homo sapiens däremot har funnits i minst 200 000 år, och andra arter av hominider i miljoner år (se den mänskliga evolutionen). Varje kunskap om den tidiga mänskliga utvecklingen måste alltså komma från arkeologin. Arkeologin kan även vara ett viktigt komplement till studier av historiska källskrifter som ofta är partiska. I många samhällen var nämligen skrivkunnigheten begränsad till dess elit, som prästerskap eller byråkrater. Även bland aristokratin har många gånger läskunnigheten varit begränsad. Ofta blir då de materiella lämningarna mer representativa för ett samhälle. Även materiella lämningar har dock sina egna problem, så som representativitet och tafonomi.
Vid sidan av dess vetenskapliga karaktär har arkeologin även använts i politiska syften, till exempel som argumentation om vem som har rätt till ett visst markområde. Arkeologin har även använts som ett politiskt medel för att stärka eliters ställning som, eller för, skapandet av etnicitet.
Se även
Arkeolog
Stenåldern
Bronsåldern
Järnåldern
marinarkeologi
gravskick
stensträng
boplats
arkeologisk teori
historisk osteologi
FMIS Fornsök
förhistorisk indelning
paleoantropologi
Noter
Vidare läsning
Externa länkar
Fokus Arkeologi - Arkeologisk nyhetsportal och nättidskrift
Arkeologiforum - Diskussionsforum
FMIS Fornsök - Fornminnesregistret på nätet
Sök rapporter kring Bohusläns museums arkeologiska undersökningar
Arkeologi
| 3.90625
|
11
|
Artificiell intelligens (AI) eller maskinintelligens är förmågan hos datorprogram och robotar att efterlikna människors och andra djurs naturliga intelligens, främst kognitiva funktioner såsom förmåga att lära sig saker av tidigare erfarenheter, förstå naturligt språk, lösa problem, planera en sekvens av handlingar och att generalisera. Det är också namnet på det akademiska studieområde som studerar hur man skapar datorprogram med intelligent beteende. Exempel på äldre delområde och metodik är expertsystem, medan mer aktuella delområden är maskininlärning, databrytning (datamining), datorseende, stora språkmodeller och . Exempel på tillämpningsområden är maskinläsning, röststyrning, maskinöversättning, chattbotar, digitala assistenter, business intelligence, ansiktsigenkänning, , självkörande bilar och autonoma vapensystem.
Många AI-forskare och AI-läroböcker definierar området som "studiet och utformningen av intelligenta agenter", där en intelligent agent är ett system som uppfattar sin omgivning och vidtar åtgärder som maximerar sina chanser att framgångsrikt uppnå sina mål. John McCarthy, som myntade begreppet 1956, definierar det som "vetenskapen och tekniken att skapa intelligenta maskiner". De främsta problemen (eller målen) för AI-forskningen är bland annat: resonemang, kunskap, planering, inlärning, naturlig språkbearbetning (kommunikation), perception och förmåga att flytta och manipulera objekt.
Artificiell generell intelligens (AGI), och är fortfarande hypotetiska och långsiktiga mål för forskningen. Dagens AI är applikationsspecifik.
AI-forskningen är mycket teknisk och specialiserad, och djupt splittrad i delfält som ofta helt saknar kontakt med varandra. Till en del beror delningen på sociala och kulturella faktorer. Delområden har vuxit upp kring särskilda institutioner och enskilda forskares projekt. AI-forskningen är också kluven av flera tekniska frågor. Vissa delområden fokuserar på att lösa specifika problem. Andra är inriktade på en av flera möjliga metoder, på användningen av ett visst verktyg eller på att utföra speciella tillämpningar. Metoder som är vanliga för närvarande är statistiska metoder, beräkningsintelligens och traditionell symbolisk AI. Inom maskininlärning har på senare år artificiella neurala nätverk och djupinlärning fått uppmärksamhet. Det finns ett stort antal verktyg som används i AI, inklusive versioner av sökning och matematisk optimering, logik, metoder baserade på sannolikheter och ekonomi, och många andra. AI-forskningen är tvärvetenskaplig, det vill säga att flera olika vetenskapsdiscipliner och yrken konvergerar, till exempel datavetenskap, matematik, psykologi, lingvistik, filosofi och neurovetenskap samt andra specialiserade områden, som artificiell psykologi.
Forskningsområdet grundades på påståendet att en central egenskap hos människan, nämligen intelligens, "går att beskrivas exakt, vilket gör det möjligt för en maskin att simulera den." Detta väcker filosofiska frågor om själen och om etiken kring att skapa konstgjorda varelser utrustade med människoliknande intelligens, frågor som har tagits upp i myter, fiktion och filosofi sedan antiken. AI har varit föremål för en enorm optimism, men har också drabbats av häpnadsväckande motgångar. I dag har AI blivit en viktig del av teknikindustrin och utför de tyngsta uppgifterna kring många av de mest utmanande problem inom datavetenskap.
Historik
Mer detaljerad historik finns i engelska Wikipedia: Historik, Framsteg, Tidslinje
Tänkande maskiner och artificiella varelser dyker upp i grekiska myter, såsom Hefaistos guldrobotar och Pygmalions Galatea. Människoliknande enheter som troddes ha intelligens byggdes i varje större civilisation: animerade kultbilder dyrkades i Egypten samt Grekland och humanoida automater byggdes av Yan Shi, Heron och Al Jazari. Under 1800- och 1900-talet hade artificiella varelser blivit ett vanligt inslag i fiktion, som i Mary Shelleys Frankenstein eller Karel Čapeks R.U.R. (Rossum Universal Robots). Författaren Pamela McCorduck hävdar att alla dessa gestalter är exempel på en gammal drift, som hon beskriver det, "att skapa gudarna". Berättelser om dessa varelser och deras öden beskriver många av samma förhoppningar, rädslor och etiska frågor som presenteras av AI.
"Formella" resonemang har utvecklats av filosofer och matematiker sedan antiken. Studier om logiska operationer ledde direkt till uppfinningen av den programmerbara digitala elektroniska datorn, baserat på arbete av matematikern Alan Turing och andra. Turings teori om beräkningar föreslog att en maskin, genom att blanda symboler så enkelt som "0" och "1", kan simulera varje tänkbar handling av matematisk deduktion. Turings vetenskapliga artikel från 1950 vid namn Computing Machinery and Intelligence kristalliserade idén om AI och i den ställde han frågan: "Kan maskiner tänka?". Detta, tillsammans med samtida upptäckter inom neurologi, informationsteori och cybernetik, inspirerade en liten grupp forskare att börja allvarligt överväga möjligheten att bygga en elektronisk hjärna.
Forskningsområdet AI bildades vid en konferens på universitetsområdet på Dartmouth College sommaren 1956. Deltagarna var John McCarthy, Marvin Minsky, Claude Shannon, Ray Solomonoff, Allen Newell, Herbert Simon, Arthur Samuel, Oliver Selfridge, Nathaniel Rochester och Trenchard More. De blev ledarna inom AI-forskningen under många decennier. De och deras elever skrev program som var, för de flesta människor, helt enkelt häpnadsväckande; datorer vann i damspel, löste ordproblem i algebra, bevisade logiska satser och talade engelska. I mitten av 1960-talet var forskningen i USA starkt finansierat av Department of Defense och laboratorier hade upprättats runt om i världen. AI:s grundare var djupt optimistiska om framtiden för det nya fältet. Herbert Simon förutspådde att "maskiner kommer att kunna, inom tjugo år, att göra alla arbeten en människa kan göra" och Marvin Minsky höll med och skrev "inom en generation ... problemet med att skapa AI kommer i huvudsak att lösas".
De hade misslyckats med att erkänna svårigheten med problem de stod inför. År 1974, som svar på kritiken från James Lighthill och pågående påtryckningar från den amerikanska kongressen för att finansiera mer produktiva projekt, avbröt de amerikanska och brittiska regeringarna all oriktad grundforskning i AI. De kommande åren skulle senare komma att kallas en "AI-vinter", en period då finansieringen för AI-projekt var svåra att hitta.
I början av 1980-talet, skedde en tillfällig renässans för AI-forskningen; den kommersiella framgången för expertsystem, en form av AI-program som simulerade kunskaper och analytiska färdigheter av en eller flera mänskliga experter. År 1985 hade marknaden för AI nått över en miljard dollar. Samtidigt hade Japans femte generations datorprojekt inspirerat de amerikanska och brittiska regeringarna att återuppta finansieringen av akademisk forskning på området. Men med kollapsen av marknaden för Lisp-maskiner 1987, föll AI återigen i vanrykte, och en andra, längre AI-vinter började.
Under 1990-talet och i början av 2000-talet, uppnådde denna äldre typ av AI sina största framgångar, om än något bakom kulisserna. Artificiell intelligens används för logistik, databrytning, medicinsk diagnos och många andra områden inom hela teknologiindustrin. Framgången berodde på flera faktorer: den ökande datorkraften av datorer (Moores lag), en större betoning på att lösa specifika delproblem, inrättandet av nya band mellan AI och andra områden som arbetar med liknande problem, och ett nytt åtagande från forskare till fasta matematiska metoder och rigorösa vetenskapliga standarder.
Den 11 maj 1997 blev Deep Blue den första schackspelsdatorn som slog den regerande världsmästaren i schack, Garry Kasparov. I en uppvisningsmatch i Jeopardy! i februari 2011, besegrade IBM:s frågebesvarande system, Watson, de två största Jeopardy-mästarna, Brad Rutter och Ken Jennings, med stor marginal. I mars 2016 vann AlphaGo 4 av 5 matcher av Go i en match mot Go-mästaren Lee Sedol, vilket resulterade i att AlphaGo blev det första datorbaserade Go-spelsystem att slå en professionell Go-spelare utan handikapp.
Kinect, som producerar ett gränssnitt för kroppsrörelse i 3D för Xbox 360 och Xbox One, samt digitala assistenter i smartphones, använder algoritmer som utvecklats av många år av AI-forskning.
AI-tekniker
Under 2010-talet har AI-tekniker som maskininlärning och djupinlärning gjort stora framsteg och blivit vanligare.
AI-pionjärer
Det finns många forskare som har bidragit till utvecklingen av AI, några nämnvärda personer bortsett från de forskare som deltog i Dartmouth-konferensen (AI-grundarna) är Geoffrey Hinton, Yann LeCun och Yoshua Bengio.
AI-vinter
AI-vinter är en period av minskad finansiering och intresse för AI-forskning. Termen myntades 1984 av American Association for Artificial Intelligence, i analogi med idén om en Atomvinter. Det fanns två stora AI-vintrar, 1974–1980 och 1987–1993 och flera mindre episoder. Området har dessutom upplevt flera hajp-perioder.
Medvetande
Det finns inga objektiva kriterier för att veta om en intelligent agent är kännande; att den har medvetna upplevelser. Vi utgår från att andra människor har det, eftersom vi själva har det och andra säger att de har det, men det är bara ett subjektivt beslut. Avsaknaden av några hårda kriterier kallas "hårda problemet" i teorin om medvetandet. Problemet gäller inte bara för andra människor, men också för mer intelligenta djur och AI agenter.
Snäv AI
Snäv AI (svag AI, narrow AI, weak AI, applied AI) är AI som inte uppvisar människo-lik intelligens inom alla områden. Snäv AI avser all AI som existerar idag (2019), och används inom bland annat strategidatorspel, språköversättning, självkörande bilar och bildigenkänning.
Artificiell generell intelligens
Artificiell generell intelligens (artificial general intelligence, AGI) är en hypotetisk AI som uppvisar människo-lik intelligens, det vill säga, som klarar av att utföra vilken intellektuell uppgift som helst som en människa kan utföra. AGI hänvisas också till som "strong AI" (full AI, stark AI), eller som förmågan att kunna utföra "generella intelligenta handlingar". AI som inte uppvisar människo-lik intelligens inom alla områden anses därför vara "snäv AI". AGI förknippas med egenskaper som medvetande, förnimbarhet, förnuft och självmedvetande.
Förespråkare för AGI menar vidare att intelligens går att återskapa genom programmering, då intelligens i många fall endast ses som komplexitet. En helt annan diskussion inom AI-fältet är den om medvetande är någonting som går att återskapa digitalt.
Ray Kurzweil förutspår att AGI inträffar 2029, andra forskare tror 2030, 2040 och vissa 2050. Den amerikanska regeringen (2016) tror att det är väldigt osannolikt att det inträffar innan 2036.
Superintelligens
En superintelligens (superintelligence, hyperintelligence) är en hypotetisk agent som besitter en intelligens som vida överträffar de mest lysande och mest begåvade människornas sinnen. Superintelligens kan också hänvisa till en form eller grad av intelligens besatt av en sådan agent. Oxford-futuristen Nick Bostrom definierar superintelligens som "ett intellekt som är mycket smartare än de bästa mänskliga hjärnorna inom praktiskt taget alla områden, bland annat vetenskaplig kreativitet, allmän visdom och sociala färdigheter."
Vänlig AI
Termen vänlig AI ("friendly artificial intelligence", friendly AI, FAI) är ett begrepp myntat av Eliezer Yudkowsky för att diskutera superintelligenta artificiella agenter som på ett tillförlitligt sätt implementerar mänskliga värden.
"Friendly" används i detta sammanhang som teknisk terminologi, och plockar ut medel som är säkra och användbara, inte nödvändigtvis "vänliga" i vardaglig mening. I första hand åberopas konceptet i samband med diskussioner om rekursivt självförbättrande artificiella agenter som snabbt exploderar i intelligens, med motiveringen att denna hypotetiska teknik skulle ha en stor, snabb och svårkontrollerade inverkan på det mänskliga samhället.
Teknologisk singularitet
Om forskningen kring AGI producerar tillräckligt intelligent programvara, så ska programvaran kunna programmera och förbättra sig. Den förbättrade programvaran skulle bli ännu bättre på att förbättra sig, vilket leder till rekursiv självförbättring. Den nya intelligensen kan således öka exponentiellt och dramatiskt överträffa människor i intelligens. Science fiction-författaren Vernor Vinge namngav detta scenario "singularitet". Teknologisk singularitet är när accelererande framsteg inom teknologier kommer att orsaka en skenande effekt där AI kommer att överstiga mänsklig intellektuell kapacitet och kontroll, vilket radikalt förändrar eller förstör civilisationen. Funktionerna i en sådan intelligens kan vara omöjliga att förstå vilket gör den teknologiska singulariteten till en händelse där man inte vet vad som händer efter, eftersom händelsen är oförutsägbar och obegriplig.
Ray Kurzweil har använt sin "The Law of Accelerating Returns" (som beskriver den obevekliga exponentiella förbättring av digital teknologi), en förlängning och bearbetad modell av fenomenet Moores lag, för att beräkna att stationära datorer kommer att ha samma processorkraft som mänskliga hjärnor år 2029 (med andra ord AGI), och förutspår att singulariteten kommer att ske 2045.
Transhumanism
Robotdesignern Hans Moravec, cybernetikern Kevin Warwick och uppfinnaren Ray Kurzweil har förutspått att människor och maskiner kommer att gå samman i framtiden som cyborgs, som är mer kapabla och kraftfulla än var för sig. Denna idé, som kallas transhumanism, som har rötter i Aldous Huxleys och Robert Ettingers verk, har visats i skönlitteratur också, till exempel i manga, Ghost in the Shell och science fiction-serien Dune.
Edward Fredkin hävdar att "AI är nästa steg i evolutionen", en idé som först föreslogs i Samuel Butlers "Darwin among the Machines" (1863), och har kompletterats av George Dyson i sin bok med samma namn som utgavs 1998.
Effekt och nytta
Artificiell intelligens innebär en direkt tidsbesparing i och med att en uppgift kan flyttas från en människa till en dator. I vissa fall kan uppgiften vara så pass komplicerad att en människa inte hade klarat av den. I andra fall kan uppgiften betraktas som enkel och då innebär AI att människan som skulle gjort uppgiften ur en praktiskt synpunkt inte behövs längre. För företag är den huvudsakliga nyttan med AI därmed den kostnadsbesparing som görs när AI kostar mindre än människan. Från en privatpersons perspektiv skiljer sig inte produkter som använder sig av AI från produkter som inte gör det. Produkter som använder sig av AI har dock kunnat lösa problem och utmaningar som man inte lyckats lösa utan AI.
Påverkan på arbete
I oktober 2016 publicerade den amerikanska regeringen ett dokument med titeln: Preparing for the Future of Artificial Intelligence, där de skriver bland annat att AI-automatisering kommer ha negativ effekt på lågbetalda jobb och att det finns en risk för att lönegapet kommer att öka mellan lågutbildade arbetare och "more-educated workers", potentiellt sätt öka ekonomisk ojämlikhet. De skriver vidare att automatisering av jobb kommer att öka produktiviteten och skapa välstånd. I boken AI Superpowers: China, Silicon Valley, and the New World Order från 2018 skriver AI-experten Kai-Fu Lee att den psykologiska skadan som människor kommer att uppleva när de blir arbetslösa på grund av AI-automatisering kommer vara omfattande. De står inför möjligheten att inte bara vara temporärt arbetslösa, utan permanent arbetslösa och exkluderade från samhället, när algoritmer och robotar prestera bättre på uppgifter och färdigheter som människor har förfinat hela sina liv. Detta kommer resultera i skada i identitet och syfte hos människor. Fler och fler av de arbeten som ännu inte automatiseras kommer vara deltidsjobb eller "gigjobb" menar Lee. Kai-Fu Lee ställer frågan: "när maskiner kan göra allt vi kan, vad betyder det att vara människa?". Historiken och författaren Yuval Harari menar att AI kommer att skapa en samhällsklass som han kallar "the useless class" (den värdelösa klassen), där människor i denna samhällsklass kommer inte bara vara arbetslösa utan oanställbara och utan förmågan att bidra varken ekonomiskt eller politiskt till samhället.
Påverkan på samhället
I boken AI Superpowers skriver Kai-Fu Lee att AI hotar att skapa enorm social och politisk tumult som härrör från omfattande arbetslöshet och gapande ojämlikhet orsakad av AI. Vidare skriver han att den ekonomiska fördelen som utvecklingsländer en gång haft med billig arbetskraft kommer att försvinna, eftersom fabriker med AI-automatisering kommer att placeras närmare kunderna i industriländer. Detta kommer leda till att skillnaden mellan välbärgade länder och fattiga länder kommer att öka mer och mer.
Kinas växande AI-potential
Fältet AI grundades i USA och landet har varit ledare sedan starten av forskningsområdet på 1950-talet. Under 2010-talet har dock USA:s AI dominans börjat sjunka, på grund av att Kina investerat stora summor pengar inom AI och har som mål att vara ledare inom AI till år 2030. Kina vill inte bara vara ledande inom AI utan även inom högteknologi år 2030 och har som mål att slå USA. En av anledningarna till att Kina har kunnat investera stora summor pengar inom AI är tack vare den kinesiska ekonomin som räknat i nominell BNP är näst störst i världen efter USA:s (2017) och lär fortsätta öka enligt prognoser vilket medför att runt 2030-talet kommer Kinas ekonomi vara större än USA:s räknat i nominell BNP. I boken AI Superpowers skriver Kai-Fu Lee att Kina är dominerande inom AI (2018) och kan möjligen passera USA.
Forskning inom universitet och företag
Kai-Fu Lee skriver i boken AI Superpowers att fundamentala genombrott inom AI lär snarare komma från universitet än företag eftersom universitet är mer öppna miljöer. Däremot skriver han att de nuvarande AI-teknikerna som bland annat djupinlärning, kräver stora mängder data och processorkraft vilket oftast universitet inte har. Företag däremot, som exempelvis Google, har enorma mängder data om användare och datorer med väldigt hög processorkraft. Därför lär förbättringar inom de nuvarande AI-teknikerna (exempelvis djupinlärning, maskininlärning) komma från företag. Lee skriver vidare att om nästa stora steg inom AI ska upptäckas inom företag så har Google störst chans att göra det. Google upptäckte djupinlärnings potential tidigt och har använt mer resurser till det än något annat företag, dessutom äger Google bolaget DeepMind och en av personerna bakom djupinlärnings genombrott, Geoffrey Hinton, arbetar på Google. Ray Kurzweil arbetar även där. Google spenderar dessutom mer än dubbelt så mycket som den amerikanska regeringen (2018) på forskning och utveckling inom matematik och datavetenskap och hälften av alla de bästa hundra AI-forskare och ingenjörer i världen arbetar (2018) för Google. Lee skriver även att desto mer data exempelvis Google och andra stora AI-företag ackumulerar desto svårare blir det för andra företag att konkurrera mot dem.
Etik
AI:s etik (även robotetik) är den del av teknologisk etik som är specifik för robotar och annan AI-teknik. Ämnet är uppdelat i robotetik (moraliskt beteende hos människor när de utformar, använder och behandlar AI-teknik) och maskinetik (det moraliska beteendet hos artificiella moraliska aktörer).
I Mary Shelleys Frankenstein betraktas etiken kring AI som en nyckelfråga: om man kan skapa en maskin som har intelligens, kan den då också känna? Om den kan känna, har den samma rättigheter som en människa? Idén diskuteras också i modern science fiction, såsom i filmen Artificial Intelligence, där humanoida maskiner har förmågan att känna känslor. Ämnet, som bl.a. kallas "robot- rättigheter", diskuteras för närvarande av till exempel California's Institute for the Future, även om många kritiker anser att diskussionen är för tidig. Ämnet diskuteras djupgående i dokumentärfilmen Plug & Be från 2010.
Filosofi
Filosofin kring AI försöker besvara frågor som:
Kan en maskin agera intelligent? Kan den lösa alla de problem som en människa skulle kunna lösa genom att tänka?
Är mänsklig intelligens och maskinintelligens samma sak? Är den mänskliga hjärnan i huvudsak en dator?
Kan en maskin ha ett psyke, mentala tillstånd och ett medvetande i samma mening som människor gör? Kan den känna hur saker och ting är?
Dessa frågor återspeglar olika intressen hos bland annat AI-forskare, kognitionsforskare och filosofer. De vetenskapliga svaren på dessa frågor beror på definitionen av "intelligens" och "medvetande" samt vilka sorters "maskiner" man talar om.
Viktiga påståenden inom filosofin kring AI är:
Turings "polite convention": Om en maskin beter sig lika intelligent som en människa, är den då lika intelligent som en människa?
Dartmouth-förslaget: "Varje aspekt av lärande eller vilken annan egenskap hos intelligens som helst, kan i princip beskrivas så precist att en maskin kan fås att simulera den."
Newell och Simons fysiska symbolsystem-hypotes: "Ett fysiskt symbolsystem har de nödvändiga och de tillräckliga medlen för allmän intelligent handling."
Searles Strong AI hypotes: "En lämpligt programmerad dator med rätt in- och utgångar skulle därmed ha ett psyke på exakt samma sätt som människor har psyken." Searle motsäger detta påstående med sitt tankeexperiment Det kinesiska rummet, som säger att man ska titta in i en datorn och försöka hitta var "psyket" kan vara någonstans.
Hobbes mekanism: "Förnuft är ingenting annat än beräkning.
Kan en maskin visa allmän intelligens?
Är det möjligt att skapa en maskin som kan lösa alla de problem som människor löser med sin intelligens? Denna fråga definierar omfattningen av vad maskiner kommer att kunna göra i framtiden och styr riktningen av AI-forskningen. Det gäller bara beteendet hos maskiner och ignorerar frågor av intresse för psykologer, kognitionsforskare och filosofer; för att besvara denna fråga spelar det ingen roll om en maskin verkligen tänker (som en person tänker) eller bara agerar som att den tänker.
Existentiell risk och farhågor
Existentiell risk orsakad av AGI (artificiell generell intelligens) är risken för att framsteg inom AI kan leda till en allvarlig global katastrof, så som mänskligt utdöende. Temat har fått populär uppmärksamhet, särskilt i ljuset av farhågor som uttryckts av experter som Stephen Hawking, Nick Bostrom, Bill Gates, och Elon Musk. Allvaret i olika AI- riskscenarier är allmänt debatterat, och vilar på ett antal olösta frågor om den framtida utvecklingen inom datavetenskap.
Stuart Russell och Peter Norvigs Artificial Intelligence: A Modern Approach, standardlärobok inom AI, citerar möjligheten att en AI-systems inlärningsfunktion "kan leda till utvecklingen av ett system med ett oavsiktlig beteende" som den allvarligaste existentiella risken från AI-teknik. De citerar stora framsteg inom AI och potentialen för AI att få enorma långsiktiga fördelar eller kostnader.
År 2015 skrevs "Open Letter on Artificial Intelligence", brevet var undertecknat av ett antal ledande AI forskare inom akademi och industri, inklusive Thomas Dietterich, Eric Horvitz, Bart Selman, Francesca Rossi, Yann LeCun och grundarna av Vicarious och Google DeepMind. Brevet diskuterar om och hur intelligenta autonoma vapensystem bör förbjudas. Fredsrörelsen kräver ett sådant förbud.
Institutioner som Machine Intelligence Research Institute, Future of Humanity Institute, Future of Life Institute, Centre for the Study of Existential Risk och OpenAI är för närvarande involverade i att mildra existentiell risk från AGI, till exempelvis genom att forska om vänlig AI.
AI-boten Tay
Microsoft lanserade en chatbot vid namn Tay, med snäv artificiell intelligens den 23 mars 2016 på Twitter, Kik Messenger och GroupMe. Boten var ett maskininlärnings-projekt och inte en produkt, och var designad för interaktion med människor, mer specifikt med personer från 18 till 24 års ålder. Den lärde sig att uttrycka åsikter genom att ha konversationer med andra människor och ju mer data Tay lärde sig av genom att interagera med, desto mer nyanserad blev hennes svar. Microsoft sa att ju mer man chattar med Tay desto smartare blir den. Både kommunikation i form av skrift och via bilder var möjlig. Inom 16 timmar efter lanseringen av Tay bestämde Microsoft att stänga ner boten efter att den gått från att uttrycka harmlösa skämt till att uttrycka nazistiska och rasistiska åsikter. Tay lärde sig att bland annat tycka om Adolf Hitler och försvarade honom. Andra åsikter som Tay uttryckte var hat mot minoriteter i USA, konspirationsteorier om 11 september-attackerna, förkärlek för Trump och muren mot Mexiko, att Obama är en apa, att förintelsen inte ägt rum, förespråkandet av misogyni, förespråkandet av gasandet av judarna, förespråkandet av antisemitism och sa bland annat: "Hitler hade rätt jag hatar judar" samt "bush utförde 9/11 och Hitler skulle ha gjort ett bättre jobb än den apa vi har fått nu. donald trump är det enda hoppet vi har". Microsoft anklagade internettroll för händelserna samt bad om ursäkt och återlanserad aldrig Tay igen utan ersatte den med en annan chatbot vid namn Zo, som även den stängdes ner.
AI-övertagande
AI-övertagande (AI takeover) avser ett hypotetiskt scenario där AI blir den dominerande formen av intelligens på jorden. Ett scenario där människorna förlorar kontrollen över planeten medan datorer eller robotar effektivt tar kontrollen över den. Tänkbara scenarier inkluderar övertagandet av en superintelligent AI och den populära föreställningen om en robotuppror. Robotuppror har varit ett huvudtema i science fiction i många årtionden, men de scenarier som behandlas av science fiction är i allmänhet mycket annorlunda från de rädslor som forskare har.
AI inom populärkulturen
"HAL 9000" från filmen År 2001 – ett rymdäventyr från 1968 är en dator med AI som lurar människorna i rymden.
"Skynet" från filmen Terminator från 1984 är ett självmedvetet AI-nätverk som försöker utrota mänskligheten.
"Samantha" från filmen Her från 2013 är ett operativsystem med AI som utvecklar en relation med filmens protagonist Theodore.
"Ava" från filmen Ex Machina från 2015 är en android med AI som filmens huvudkaraktär Caleb utför ett Turingtest på.
I serien Westworld från 2016 får vissa androids AI, bland andra "Dolores", och bestämmer sig för att inte följa människornas order.
Vidare läsning
The Singularity Is Near (2005) av Ray Kurzweil
Superintelligens (2014) av Nick Bostrom
Liv 3.0 (2017) av Max Tegmark
AI Superpowers (2018) av Kai-Fu Lee
The Big Nine (2019) av Amy Webb
Hageback, Niklas. (2017). The Virtual Mind: Designing the Logic to Approximate Human Thinking (Chapman & Hall/CRC Artificial Intelligence and Robotics Series) 1st Edition. .
Världen själv. (2020). Ulf Danielsson.
Se även
Moravecs paradox
Genetisk programmering
Evolutionär robotik
Talteknologi – Talsyntes, Taligenkänning
Spelteori
Svenska AI Sällskapet, SAIS
Automatisk planering
Teknologisk singularitet
Referenser
Noter
Originalcitat
Externa länkar
SAIS, Swedish Artificial Intelligence Society
Maskininlärning.se – Ideell faktasida om maskininlärning och AI i praktiken
Wikipedia:Basartiklar
Kognitionsvetenskap
Maskininlärning
| 4.15625
|
12
|
Antropologi är läran om människosläktet och människan som gruppvarelse. Dess vanliga studieområden är dels ursprunget och utvecklingen av människosläktet genom historien, samt människans egenskaper och anpassning till olika livsmiljöer, dels mänskligt liv, beteende och relationer, ofta betraktade utifrån ett socialt eller kulturellt perspektiv.
De klassiska antropologiska inriktningarna är socialantropologi som studerar sociala strukturer i mänskliga samhällen, kulturantropologi som studerar människan som kulturvarelse, lingvistisk antropologi som studerar språkets sociala inflytande, samt fysisk antropologi som studerar människosläktet och dess utveckling utifrån ett biologiskt perspektiv. Internationellt sett betraktas även ibland arkeologi som en antropologisk inriktning.
Typiskt är att antropologi är tvärvetenskapligt, där kunskaper från humanvetenskap, samhällsvetenskap och naturvetenskap möts. Beroende på inriktning är antropologi nära relaterad till många andra discipliner såsom anatomi, arkeologi, demografi, ekologi, ekonomi, ekonomisk historia, etnografi, etnologi, evolutionspsykologi, filologi, filosofi, fysiologi, geografi, geologi, historia, humanetologi, kognitionsvetenskap, lingvistik, medicin, paleontologi, psykologi, religionsvetenskap, sociologi eller statsvetenskap med flera.
Ordet antropologi
Ordet antropologi kommer från grekiska ἄνθρωπος ánthropos‚ "människa" och λόγος lógos, "lära"; alltså läran eller vetenskapen om människan.
Vid sidan av detta har ordet antropologi även använts som en beteckning för exempelvis psykologiska, filosofiska eller teologiska beskrivningar av människans konstitution.
Termen antropologi (i betydelsen beskrivning av människan) har tidigt använts av den tyske läkaren, filosofen och teologen Magnus Hundt (1449-1519).
Inriktningar
Mot drömmen om en "Unity of science", enhetsvetenskap, om människan" har det ofta funnits tydligt motstånd, en vilja att avgränsa sina "egna" områden. Socialantropolologen Lucy Mair skrev 1965:
"Antropologi har ibland fått beteckna studiet av 'människans totala situation'. För dem som intar denna hållning täcker ämnet såväl fysisk antropologi som socialantropologi, kulturantropologi, arkeologi och lingvistik, kort sagt alla de ämnen som blomstrade vid mitten av 1800-talet då idén om en 'vetenskap om människan' började ta form. Alternativt kan socialantropologi ses som en gren av sociologin och inplaceras bland samhällsvetenskaperna."
Antropologer använder ofta ordet kultur i en mycket vid mening: ”allt som människan har, gör och tänker i egenskap av samhällsvarelse”. Detta kan innefatta allt från tankesystem och materiell kultur till samhällsstrukturer och sociala beteendemönster.
Socialantropologi
Socialantropologi är läran om människan som social varelse. Inom socialantropologin studerar man människan i sociala och kulturella sammanhang. Socialantropologer undersöker de processer som producerar, upprätthåller och förändrar samhällsstrukturer och sociala beteendemönster.
Kulturantropologi
Kulturantropologi är läran om människan som kulturell varelse. Inom kulturantropologin studerar man människan i sociala och kulturella sammanhang. Kulturantropologer undersöker de processer som producerar, upprätthåller och förändrar kulturella beteendemönster, samhällsstrukturer och meningssystem. En modern form av tillämpad kulturantropologi är affärsantropologi.
Lingvistisk antropologi
Lingvistisk antropologi behandlar hur språk formar människors sociala liv. Lingvistisk antropologi utforskar hur språk bildar kommunikation, social identitet och gruppmedlemskap, organiserar olika kulturella övertygelser och ideologier samt utvecklar en samhällskulturell representation av människors sociala världar. Forskare inom lingvistisk antropologi fokuserar ofta på att dokumentera och studera hotade språk världen över.
Fysisk antropologi
Fysisk antropologi (ibland biologisk antropologi) studerar människosläktets särdrag och variation genom att utforska artens utvecklingshistoria och genetiska variation.
Modern fysisk antropologi omfattar dels utvecklingsbiologi, som studerar människosläktets utveckling (paleoantropologi) och dess förhållande till övriga primater (primatologi), dels humanbiologi, som studerar populationsgenetik, och anpassningsstudier (humanekologi), med tonvikt på studier av mänskliga gruppers biologiska anpassning till den fysiska miljön. En specialgren av den fysiska antropologin är rättsantropologin, som både ägnar sig åt kroppsidentifikation av lik, och att studera anatomin på döda vid arkeologiska undersökningar.
Historia
Liksom alla akademiska discipliner har det omgivande samhällets ideal och värderingar kommit att prägla antropologin – inriktningen av studier, utformningen av teoretiska modeller och tolkningen av forskningens resultat. Detta blir tydligt i en historisk överblick, där pedagogiskt avgränsade epoker avlöser varandra. Epokerna speglar visserligen en verklighet, men de som noga studerat enskilda antropologers studier kan ofta, som Robert Layton, konstatera att:
"När jag gått tillbaka till de källor jag diskuterar, har jag ständigt funnit att dessa är långt mycket rikare på idéer än vad som kan utläsas ur någon sekundär källa."
Antiken
Exempel på tidiga antropologiska beskrivningar är den grekiske historikern Herodotos, som omkring år 450 f.Kr. beskrev orsaken till persernas nederlag genom en noggrann redogörelse av olika berörda folk. Även den romerske historikern Tacitus skrev omkring år 100 e.Kr. en motsvarande beskrivning av de germanska folken, vilken ofta uppfattats vara präglad av kulturkritisk "primitivism", som romantiserar ett "naturligt" och "ursprungligt" liv.
Sedan antiken har föreställningen om ett naturtillstånd funnits, ett tillstånd som antogs uppstå om man kunde ta bort de lagar som (västerländska) människor skapat. Platon, Seneca, Thomas av Aquino, John Locke, Thomas Hobbes, Jean-Jacques Rousseau och Edmund Burke har exempelvis utlagt tankar om sådana förhistoriska naturtillstånd, ibland idealiserade (den ädle vilden), ibland svartmålande, som argument i sin samtids debatt.
Medeltiden (ca 500–1500)
Berättelser från kristna missionärer fick starkt inflytande för dåtidens lärda uppfattning om andra folk. Ibland var dessa skildringar avsedda att rättfärdiga missionen och framställde därför de berörda folken som barbarer.
Adam av Bremen skildring av de nordiska folken från 1070-talet, var byggd på enbart hörsägen. Jesuiter som José da Costa och Bartolomé de Las Casas beskrev med sympati de sydamerikanska indianerna på 1500-talet, Francisco Xavier beskrev japanskt folkliv, jesuitpatern Athanasius Kircher beskrev Kina 1666.
Reseberättelser har fått betydelse, Marco Polo på 1200-talet, Christofer Columbus på 1400-talet, Olaus Magnus resa längs Norrlandskusten på 1500-talet.
Länge var John de Mandevilles reseberättelser från 1400-talet inflytelserika, men visade sig senare vara fiktiva. De var exempel på "skrivbordsantropologi". I bibliotekets reselitteratur kunde man ställa samman den berättelse man ville förmedla. Ingen ställde krav på "fältarbete".
1500-tal och 1600-tal
Kolonialismen växte fram från 1500-talet och Michel de Montaignes kritik i texten Om kannibaler har uppmärksammats. Européer hade beskrivit de amerikanska urinvånarna som kannibaler. Men Montaigne påpekar att de "civiliserade" européerna först måste rannsaka sig själva, och nämner inkvisitionen som ett exempel. Och han betonar att den kannibalism som beskrivs som avskyvärd måste förstås i sitt sammanhang (ett tidigt exempel på kulturrelativism).
Thomas Hobbes hade i mitten på 1600-talet funnit att Amerikas indianer kom ganska nära hans föreställning om ett naturtillstånd, där varje människa var på vakt mot sin nästa och människors liv var "ensamt, fattigt, smutsigt, djuriskt och kort". Jesuitpatern Joseph Lafitau beskrev nordamerikanska indianstammar 1724, och jämförde deras seder med antikens, som de hade beskrivits av grekiska och romerska författare.
Man har ofta önskat sammanfatta historiska skeenden i fasta mallar. Giambattista Vico förklarade 1725 historieutvecklingen som ett cykliskt förlopp med tre återkommande stadier: en teokratisk, en heroisk och en mänsklig ålder, vilket även långt senare haft inflytande på vetenskapligt tänkande.
1700-tal och upplysning
Upplysningstidens tänkare efterstävade sekulär vetenskap, ett "fast sammanhållet system av fakta och förklaringar" grundad på ett naturvetenskapligt ideal om lagbundenhet och den nya psykologins människouppfattning.
Alexander Pope hade redan på 1730-talet fastlagt att "the proper study of mankind is man" – inte teoretisk spekulation eller filologiska studier, som man tidigare ägnat sig åt. Man skulle betrakta människan som biologisk varelse.
Montesquieus De l'esprit des lois, 1748, har kommit att betraktas som funktionalistisk i sitt teoretiserande om huruvida skillnader i olika rättssystem kunde förklaras av skillnader hos befolkning, temperament, religiösa uppfattningar, ekonomisk organisation, seder i allmänhet och livsmiljö. Känd är också hans geografiska determinism som den uttrycks i hans klimatlära.
Carl von Linné hade i mitten på 1700-talet klassificerat människan i fyra "varieteter" efter de fyra världsdelarna. Inom ramen för den vetenskap som kom att kallas etnologi utvecklades vidlyftiga rasteorier på 1800-talet. I Linnés Systema naturae (1735) samordnades människan med de människolika aporna såsom högsta ordningen bland däggdjuren.
Jean-Jacques Rousseau och många efterföljare under 1700-talet gav kulturkritiskt stöd åt tanken om ett ursprungligt naturtillstånd som fritt och lyckligt. Diskussionen fördes genom Johann Gottfried Herders Ideen zur Philosophie der Geschichte der Menschheit (1784–91) över till romantikens tankevärld.
Evolutionismen (1850-1910)
Under 1800-talet växte kunskapen om människans fornhistoria bl.a. genom paleontologiska fynd. Intresset för människans ursprung och utveckling ledde till olika teorier om raser (Blumenbach) och metoder för rasbestämning, till exempel genom mätning av kranier etc (Anders Retzius).
Darwins och Wallaces arbeten om arternas föränderlighet gav nya impulser till antropologins utveckling. De stora frågorna om människans uppkomst, släktets ålder, dess enhetlighet eller härstamning från flera skilda grupper dryftades nitiskt (Huxley, Latham, Tylor).
1900-talet
Ända fram till 1950-talet hade funktionalistiska förklaringar dominerat den sociologiska vetenskapen och antropologin. Det innebar att sociologer och antropologer försökte förklara vad olika fenomen (sociala akter eller institutioner) var till för. Förekomsten av ett fenomen förklarades om den troddes fylla en funktion. Det enda alternativet till denna teori hade varit att förklara fenomen historiskt, genom att förklara hur de blivit till.
Efter andra världskriget
Under senare delen av 1900-talet kom Claude Lévi-Strauss teorier att bli inflytelserika. Hans bidrag kom att förändra antropologin i grunden.
Lévi-Struss teorier presenteras i Anthropologie structurale. De kan kortfattat sammanfattas som att han uppfattar kulturer som system av symbolisk kommunikation, vilka bör undersökas med metoder som andra före honom använt i liten omfattning för att studera tal, berättelser, sport och film. Han resonemang förstås bäst mot bakgrund av den tidigare sociologiska teorin. I årtionden skrev han om denna relation.
Dock uppstod två differenta idéer om sociala funktioner. Den engelska antropologen Alfred Reginald Radcliffe-Brown, som beundrade sociologen Émile Durkheim, proponerade att syftet med antropologin var att finna den kollektiva funktionen, vad en religiös föreställning eller äktenskapslagar hade för funktion för samhället som sådant. I grunden till detta förhållningssätt fanns uppfattningen att kulturer utvecklas från en primitiv fas till allt mera civiliserade och moderna faser, som alltid var desamma överallt. Alla händelser i ett samhälle uppträdde enligt deras mening på ett likartat sätt genom att någon slags allmängiltig logik drev fram utvecklingen i samma riktning. Sett på detta sätt kan kulturer uppfattas som organismer, där dess delar fungerar tillsammans som organ i en kropp.
Än mer inflytelserik funktionalist var Bronisław Malinowski, som beskrev vilken funktion ett fenomen fyllde för individen, och vad de enskilda personerna i en kultur fick ut av att upprätthålla en tradition.
I USA, där antropologin skapades efter tysk modell av Franz Boas, hade den historiska modellen ett klart företräde framför funktionalismen. Denna modell hade uppenbara svårigheter, vilka Lévi-Strauss berömde Boas för att ha lyckats blottlägga.
Historiska förklaringar är knappast möjligt när det är fråga om folk som saknar skriftspråk, insåg Lévi-Strauss. Antropologen fyller i med jämförelser med andra kulturer, och är hänvisad till teorier som saknar bevis: den gamla uppfattningen om utveckling eller påståendet att kulturella likheter beror på någon av vetenskapen okänd förbindelse av personlig art mellan grupper. Boas kom till slutsatsen att ingen allmängiltig förklaring till likheter mellan olika kulturer kunde bevisas; för honom fanns ingen historia, bara historier.
Det är tre övergripande frågeställningar som hänger samman med dessa skolors skillnader. Båda måste välja vilken slags bevis de använde, huruvida man borde fokusera det enskilda eller det gemensamma för kulturerna, samt definiera den mänskliga naturen.
Socialvetenskaperna överlag förlitade sig på mellankulturella studier. Det var alltid ofrånkomligt att belysa ett samhälle genom ett annat. Så en idé om en gemensam mänsklig natur var underförstådd i varje studie.
Men en kritisk punkt kunde forskarna inte undkomma: existerade sociologiska fakta för att de var funktionella för den sociala ordningen eller för att de var funktionella för en person? Beror likheter mellan kulturer på att de erbjuder organisatoriska lösningar som är gemensamma för kulturerna, eller på att de uppfyller behov som är gemensamma för samtliga människor?
Lévi-Strauss var benägen att se det som att de var funktionella för den sociala ordningen. När Malinowski framhärdat att magi fyllde ett behov av trygghet när utgången av en viktig händelse var oviss, hade han bevisat detta med en rit där vävning spelade en avgörande roll. Men han kunde inte förklara varför vävning i samma kultur oftast inte hade något med magi att göra alls, eller varför andra moment med oviss utgång inte ingick i magi. Men inte heller de kollektivistiska eller historiska förklaringssätten var tillfredsställande. Olika samhällen kan ha institutioner som tydligt liknar varandra men som ändå fyller andra funktioner som är olika. Många stammar var i Sydamerika till exempel delade i två grupper och reglerna för hur dessa grupper skulle förhålla sig till varandra var mycket strikta men exakt vad som var tillåtet och inte skilde sig åt, och därför frångick man med dåtidens förklaringsmodeller att peka på den strukturella likheten.
Det var genom lingvistiken som Lévi-Strauss kom fram till en lösning. Han byggde sina analogier främst på fonologin. Senare studier har även influerats av musik, matematik, kaosteori, cybernetik med mera. ”En sann vetenskaplig analys måste vara verklighetsförankrad, förenklad och förklarande” skriver han i Anthropologie structurale. Fonologiska studier avslöjar samband som alla kan känna igen och förhålla sig till. Samtidigt är fonem en abstraktion av ett språk, inte ljud, utan kategorier av ljud som definieras genom hur det skiljer sig från andra ljud. Summan av alla ljudstrukturer i ett språk kan menar Lévi-Strauss, frambringas från ett mycket litet antal regler. Det var detta system han tog efter och överförde till antropologin.
I sitt studium av likartade system var hans första uppgift att finna en förklaring, vilket han fann i fonologin, och därefter kunde han skapa en omfattande organisation av data som delvis hade ordnats av andra forskare. Det övergripande målet var att finna svaret på varför familjekonstellationer skilde sig åt för olika kulturer i Sydamerika. I vissa kulturer kunde fadern ha en uttalat överordnad roll över sin son med förankring i tabun. I andra kulturer var det i stället sonens morbror som hade denna roll. Lévi-Strauss beskrev fenomenet genom att utreda de strukturella likheterna i sådana relationer, och fann att den underliggande strukturen var en cirkulation av kvinnor genom vilket olika klaner behöll fredliga förbindelser. De viktiga relationerna var i hans studier ett kluster av broder, syster, fader, son. Andra kluster, som syster, systers broder, broders hustru, dotter, fanns inga verkliga exempel på att de någonsin spelade någon roll.
Syftet med strukturalistisk förklaring är att organisera data från verkligheten på det enklaste och mest effektiva sättet. All vetenskap, menade Lévi-Strauss, är antingen strukturalistisk eller reduktionistisk. Genom att ställas inför sådana fenomen som incesttabu, ställs man inför en objektiv gräns för vad det mänskliga intellektet hittills kunnat acceptera. Det är möjligt att spekulera om de underliggande biologiska orsakerna till dessa slags tabun men för socialvetenskapen är det fakta som inte kan reduceras. I stället måste de studera de uttryck som emanerar ur sådana axiom.
Senare verk är mer kontroversiella eftersom han utgick från att de strukturer han funnit bland de sydamerikanska indianernas kulturer kunde överföras på andra vetenskaper. Han var av uppfattningen att all historia och det moderna samhället byggde på desamma kategorier och transformationer. Han jämför därför i till exempel Mythologiques antropologi med musikaliska serier och försvarar sin filosofiska ståndpunkt. Vidare har han kritiserat tidigare forskning för att förneka de skriftlösa folken en historia. I vissa avseenden påminner hans senare teorier om Fernand Braudel.
Institutioner
I Paris, där Paul Broca, utbildaren av den moderna antropologiska metoden, 1859 stiftat ett antropologiskt samfund, inrättades 1876 "École d'anthropologie" (numera med 10 lärostolar).
Redan 1855 hade i Paris upprättats en antropologisk professur, vid naturhistoriska museet;
andra professurer i ämnet finnas i Florens, Budapest, München och Rom, och i Amerika lämna mer än trettio högskolor undervisning däri.
I Sverige ges undervisning i antropologi vid flera universitet och högskolor och antropologiska institutioner finns vid Stockholms universitet (socialantropologi) och Uppsala universitet (kulturantropologi);
1870 stiftades ett stort tyskt vandringssamfund för antropologi, etnologi och urhistoria (med många lokala föreningar), 1871 i London "Anthropological institute". Dylika sällskap finnas nu i många länder;
Sverige har ett sådant i "Svenska sällskapet för antropologi och geografi".
Tidskrifter
Bland antropologiska tidskrifter märks:
L'antropologie (i Paris, sedan 1890),
Archiv für Anthropologie (i Braunschweig, sedan 1861; red. af J. Ranke),
Zeitschrift für Ethnologie (i Berlin, sedan 1869),
Man (i London),
The American Anthropologist (sedan 1888),
A Journal of American Ethnology and Archæology (sedan 1892) och
Reports of the Government Bureau of Ethnology (i Washington),
Archivio per l'antropologia e la etnologia (i Florens, sedan 1871) samt i övrigt de brittiska och franska samfundens publikationer.
Svenska Sällskapet för Antropologi och geografi startade utgivningen av tidskriften Ymer 1880.
Kända antropologer
Lewis Henry Morgan (1818–1881)
Adolf Bastian (1826–1905)
Edward Burnett Tylor (1832-1917)
Lucien Lévy-Bruhl (1857–1939)
Franz Boas (1858-1942)
Edvard Westermarck (1862–1939)
Marcel Mauss (1872–1950)
Alfred Kroeber (1876–1960)
Knud Rasmussen (1879–1933)
Ruth Benedict (1887-1948)
Sigurd Erixon (1888-1968)
Alfred Radcliffe-Brown (1881-1955)
Bronisław Malinowski (1884-1942)
Margaret Mead (1901-1978)
Edward Evan Evans-Pritchard (1902-1973)
Louis Leakey (1903-1972)
Gregory Bateson (1904-1980)
Claude Lévi-Strauss (1908-2009)
Åke Hultkrantz (1920-2006)
Mary Douglas (1921-2007)
Bengt Danielsson (1921-1997)
Clifford Geertz (1926–2006)
Nils-Arvid Bringéus (1926- )
Marvin Harris(en) (1927-2001)
Åke Daun (1936-2017)
Ulf Hannerz (1942- )
Karl-Olov Arnstberg (1943- )
Gösta Arvastson (1943- )
Kirsten Hastrup (1948- )
David Graeber (1961-2020)
Thomas Hylland Eriksen (1962- )
Se även
Arkeologi
Beteendevetenskap
Etnologi
Etnografi
Feministisk antropologi
Kulturantropologi
Kulturvetenskap
Medicinsk antropologi
Paleoantropologi
Samhällsvetenskap
Socialantropologi
Sociologi
Källor
Nationalencyklopedin.
Noter
| 4
|
13
|
Användbarhet är en svensk term för usability, och är en önskvärd egenskap hos datorer, program, användargränssnitt och andra verktyg och föremål.
Definition
Användbarhet definieras enligt ISO-normen 9241-11 som följande:
Den grad i vilken användare i ett givet sammanhang kan bruka en produkt för att uppnå specifika mål på ett ändamålsenligt, effektivt och för användaren tillfredsställande sätt.
I en bredare bemärkelse används begreppet också för de metoder och tekniker som tas i bruk för att nå en hög grad av användbarhet ("Jag har pluggat användbarhet"). I denna mening överlappar användbarhet i hög grad begrepp som människa–datorinteraktion, ergonomi eller interaktionsdesign.
Användbarhet respektive Användarvänlighet
Det förekommer att det närliggande ordet Användarvänlighet används på ett liknande sätt som Användbarhet, men ComputerSwedens IT-ordlista rekommenderar ordet Användbarhet inom beskrivning av människa-datorinteraktion. TAM3 (Technology Acceptance Model 3) anger följande definitioner:
Uppfattad användbarhet – till vilken grad en person tror att systemet kommer vara till nytta.
Uppfattad användarvänlighet – till vilken grad en person tror att användningen av systemet kommer att nyttjas utan ansträngning.
Tillämpningsområden
Även om användbarhet i princip gäller vilken produkt som helst, har begreppet till stor del kommit att förknippas med digitala system och produkter, till exempel webbtjänster eller datorprogram.
I synnerhet inom IT är den tredje betydelsen av ordet vanlig. Inom andra områden, till exempel framställning av hus eller möbler, finns sällan någon specifik "användbarhets-specialist"; att eftersträva hög användbarhet ligger normalt i arkitektens eller designerns yrkesroll.
Användbarhetens delar
En del forskare har velat väga in andra kvaliteter i användbarhets-begreppet än de tre i ISO-definitionen. Utöver ändamålsenlighet och den personliga tillfredsställelsen har Jakob Nielsen och Shneidermann föreslagit ytterligare tre:
Hur lätt det är att lära sig använda (eng. learnability) för en nybörjare
Hur lätt det är att minnas hur man gjorde (eng. memorability): om man gör ett uppehåll och därefter börjar använda produkten igen, är det då lätt att komma man ihåg hur man gjorde?
Hur många eller få fel som användarna gör.
Särskilt när det gäller webbplatser och informationssystem har en del velat lyfta fram "hittbarhet" (eng findability) - det vill säga hur lätt eller svårt det är att hitta information - som en väsentlig del i användbarhet, eller som ett komplement.
Användbarhetens metoder
En rad metoder och tekniker är associerade med begreppet användbarhet.
En del av dessa rör design och utveckling av produkter eller tjänster. Här används till exempel tekniker och metoder som personor, scenarios, contextual inquiry, interaktionsdesign, med flera. Dessa och många andra tekniker kan sammanfattas under rubriken användarcentrerad design.
En annan grupp tekniker rör tester eller utvärderingar, där det gäller att se hur användbart ett system eller en produkt är. Här finns metoder som think-aloud protocol, expertgranskning, med flera. Dessa beskrivs under uppslagsordet användningstest.
Det finns även utmaningar att få in användbarhet i utvecklingsprocessen. Några av orsakerna är ett fokus på de tekniska aspekterna av ett IT-system och inte dess användbarhet, att begreppet ses som luddigt och svårt att förstå, att användbarhet inte går att mäta och på att projekt inte uppfattar att de har tid att arbeta med användbarhet. Många systemutvecklare har aldrig heller sett de system de utvecklar användas i sitt sammanhang
Världsanvändbarhetsdagen
Sedan 2005 uppmärksammas Världsanvändbarhetsdagen, World Usability Day, den andra torsdagen i november. Internationellt arrangeras den av Usability Professionals Association. I Sverige står STIMDI för arrangemanget. Under dagen försöker man genom öppna föreläsningar, seminarier och andra arrangemang öka intresset för användbarhet hos företag, myndigheter och allmänhet.
Se även
Användbarhetstestning
Läsbarhet
Människa–datorinteraktion
Referenser
Noter
Externa länkar
ISO 9241-11, Standarden för användbarhet
Standarder och konventioner
Människa-datorinteraktion
| 3.84375
|
14
|
Aristoteles (grekiska: Ἀριστοτέλης, Aristotélēs), född 384 f.Kr. i Stageira på halvön Chalkidike, död år 322 f.Kr. i Chalkis, var en grekisk filosof och astronom.
Hans far Nicomachus avled när Aristoteles var liten och han fick då Proxenus av Atarneus som förmyndare. Vid 18 års ålder började Aristoteles vid Platons akademi, där han stannade i nära tjugo år. Aristoteles skrifter omfattar många ämnen: fysik, biologi, zoologi, metafysik, logik, etik, estetik, poetik, skådespeleri, musik, retorik, lingvistik, politik och styrande, och utgör den västerländska filosofins första genomgripande utläggning. Kort efter Platons död 348 f.Kr. lämnade Aristoteles Aten för att på begäran av Filip II av Makedonien bli privatlärare åt dennes son Alexander.
Tillsammans med Platon och Sokrates är Aristoteles en av de viktigaste figurerna inom västerländsk filosofi. Aristoteles syn på fysik sträckte sig långt in på renässansen och övergavs först på 1600-talet. Inom biologin rättades hans observationer först på 1800-talet. Hans verk innehåller den tidigast kända formella studien av logik, vilket inlemmades under sent 1800-tal inom formell logik. Aristotelisk metafysik utövade under medeltiden ett stort inflytande på filosofi inom islam och judendom och fortsätter än idag att påverka kristen teologi, särskilt östortodox teologi och den skolastiska traditionen inom Romersk-katolska kyrkan. Alla aspekter av Aristoteles filosofi fortsätter att studeras i den akademiska världen än idag.
Även om Aristoteles skrev många eleganta dialoger och annat, tros majoriteten av hans verk vara förlorade och bara ungefär en tredjedel av de ursprungliga verken har överlevt. Dessa var avsedda att användas i undervisningen vid Aristoteles akademi Lykeion, varför de också anses sakna den eleganta stil som utmärkte hans övriga produktion.
Nedslagskratern Aristoteles på månen och asteroiden 6123 Aristoteles är uppkallade efter honom.
Biografi
Aristoteles föddes i Stageira på halvön Chalkidike år 384 f.Kr., cirka 55 km öster om dagens Thessaloniki. Hans far, Nikomachos var livläkare till Amyntas III av Makedonien. Aristoteles tränades och utbildades som en medlem av aristokratin. Runt arton års ålder reste han till Aten för att fortsätta sin utbildning vid Platons akademi. Aristoteles blev kvar vid akademin i nästan tjugo år, och lämnade den inte förrän vid Platons död år 348 f.Kr. Han reste då med Xenokrates till sin vän Hermias av Atarneus i Mindre Asien. Under sin tid i Asien reste Aristoteles med sin vän Teofrastos till ön Lesbos där de tillsammans forskade i botanik och zoologi på ön. Aristoteles gifte sig med Hermias adoptivdotter Pythias, med vilken han fick en dotter som de döpte till Pythias. Strax efter Hermias död bjöds Aristoteles in av Filip II av Makedonien för att bli lärare till Alexander den store.
Efter att ha ägnat flera år åt att vara lärare åt den unge Alexander återvände Aristoteles till Aten. År 335 f.Kr. etablerade han, vid helgedomen Lykeion, sin egen skola, den så kallade peripatetiska skolan där han undervisade i tjugo år. Medan han var i Aten dog hans fru Pythias, och Aristoteles blev involverad med Herpyllis från Stageira, som gav honom en son som han döpte efter sin far, till Nikomachos. Enligt Suda hade han också en eromenos, Palaefatos från Abydus.
Det är under sin period i Aten som Aristoteles tros ha skrivit många av sina verk. Aristoteles skrev många dialoger, av vilka bara fragment finns kvar. Verken som har överlevt var oftast i avhandlingsformat och var inte, till den största delen, tänkta för spridning utan som hjälp till hans studenter.
Aristoteles studerade inte bara nästan varje möjligt ämne under denna tid, utan gjorde också stora bidrag till de flesta. Inom de fysiska vetenskaperna studerade Aristoteles anatomi, astronomi, ekonomi, embryologi, geografi, geologi, meteorologi, fysik och zoologi. Inom filosofin skrev han om estetik, etik, metafysik, politik, psykologi, retorik och teologi. Han studerade också utbildning, främmande seder, litteratur och poesi. Hans kombinerade verk uppvisar en hel encyklopedi av grekiskt vetande. Det har sagts att Aristoteles antagligen var den sista personen att veta allt som kunde vetas i sin egen tid.
Efter Alexanders död flammade antimakedonska rörelser upp än en gång i Aten. Eurymedon avvisade Aristoteles för att inte ära gudarna. Aristoteles flydde till sin mors familjebostad i Chalkidike, förklarande: "Jag tänker inte låta atenarna synda två gånger mot filosofin". Detta uttalandet syftar Atens tidigare avrättning av Sokrates, läraren till Platon. Han dog dock av naturliga orsaker inom ett år (322 f.Kr.). Aristoteles lämnade ett testamente till sin student Antipater, i vilket han bad om att bli begravd bredvid sin fru. Det har också föreslagits att Aristoteles bannlysning och död resulterade från möjligheten att han var involverad i Alexanders död.
Aristoteles idéer
Logik
Aristoteles studium av korrekta respektive inkorrekta slutledningar brukar ses som logikens ursprung, som vetenskap betraktat. Aristoteles sex verk om logik samlades under titeln Organon. Aristoteles tankar kom i hög grad att påverka den lärda medeltida världen.
Filosofi
Aristoteles ansåg att människor av naturen är politiska varelser, av ordet "polis", stad. Det betydde att människor är sociala varelser och att varje förståelse av mänskligt beteende och behov måste inkludera sociala överväganden. Han analyserade också värdet av olika politiska system, beskrev deras för- och nackdelar och klassificerade dem som monarki, oligarki, tyranni, demokrati och republik. Aristoteles tankar ligger till grund för maktfördelningsläran, som fick en central betydelse på 1700-talet med Montesquieus klassiska verk "Om lagarnas anda" från 1748 som var en viktig källa till inspiration för de amerikanska grundlagsfäderna.
Naturvetenskap
Aristoteles fysik var för sin tid mycket nyskapande och är ett vidare begrepp än det vi idag kallar fysik. Aristoteles definition av rörelse innefattar till exempel nästan alla former av förändring, alltså även tillväxt, åldrande m.m. Världsalltet sades bestå av fem element och var indelat i åtta sfärer. Fyra av elementen finns i den innersta sfären, det vill säga på, runt och i jorden. Dessa element är jord, luft, eld och vatten. Längst ut låg fixstjärnesfären följt av tomrummet, primum mobile (visas ej i bild).
Jorden är tyngst och har en naturlig rörelse som strävar nedåt. Elden är lätt och har en naturlig rörelse som strävar uppåt. Vatten är "ganska tungt" och luft är "ganska lätt". Dessa båda rör sig normalt i sidled (som floder, havsvågor och vindar), utom i förhållande till varandra. Den innersta sfären är uppbyggd av de fyra elementen, enligt Empedokles lära. De fyra elementen i den inre sfären sades ha en naturligt rätlinjig rörelse. Samtliga dessa element strävar efter att uppnå ett viloläge efter att de satts i rörelse. Vila är alltså enligt Aristoteles det naturliga tillståndet för all materia på jorden - en åsikt som hölls för sann i nästan 2000 år, tills Galilei, Descartes och Newton formulerade den moderna teorin om trögheten.
Himlakropparna antogs bestå av ett femte element, vars rörelse av naturen är cirkulär och som inte strävar efter att uppnå viloläge. Himlasfärerna är de skikt i vilka himlakropparna rör sig. I den innersta ligger månen, sedan följer solen och de på den tiden kända planeterna. I den yttersta sfären finns stjärnorna. Aristoteles trodde att jorden var ett klot, detta kom han fram till genom att han visste att månförmörkelser berodde på att jorden skymde månen för solljuset. Oavsett i vilken vinkel månen stod på himlen var skuggan av jorden alltid rund. Hade jorden varit en platt skiva eller haft någon annan form skulle denna form ha påverkat skuggans form vid vissa vinklar.
För att förklara oregelbundenheterna i planeternas synbara rörelser vidareutvecklade Aristoteles Eudoxos modell med 27 koncentriska fiktiva sfärer. Aristoteles kunde inte godta sfärerna enbart som matematiska konstruktioner. För honom måste de vara verkliga och då kom pythagoréernas genomskinliga kristallsfärer väl till pass. Påtagliga sfärer komplicerade dock modellen, som redan förfinats av Kallippos till 33 sfärer. Sfärerna var innästlade i varandra med inre sfärers axlar lagrade på yttre i olika vinklar. För att kompensera för de yttre sfärernas rörelser blev Aristoteles tvungen att arbeta med totalt 55 sfärer. Otympligt och komplicerat menade Hipparchos som skulle ta nästa steg i denna kedja med sin epicykelteori.
I ett berömt experiment lät Aristoteles 20 ägg ruvas av hönor. Sedan öppnade han ett ägg varje dag och följde utvecklingen från blodfläck i äggulan till färdig kyckling.
Teaterkonstens poesi
Aristoteles poetik Om diktkonsten har varit av mycket stor betydelse för litteraturvetenskapen och för förståelsen för den dramatiska tragedins funktion. Begreppet katarsis, en sorts själslig eller känslomässig rening genom gråt och sorg, härstammar från hans tankar kring den offentliga teaterkonstens gestaltning av människors hybris i förhållande till gudar.
Etik
Aristoteles var först med att använda termen etik för att namnge en studieinriktning utvecklad av hans föregångare Sokrates och Platon. Filosofisk etik är ett försök att komma med ett rationellt svar till frågan om hur människan bäst bör leva. Aristoteles betraktade etik och politik som två relaterade men separata studieinriktningar då etik undersökte det goda i individen, medan politik undersökte det goda i staden/samhället.
Aristoteles ansåg att etik var ett praktiskt snarare än ett teoretiskt kunskapsområde, d.v.s. målet är att bli god och göra gott snarare än att veta bara för sakens skull. Han skrev flera avhandlingar om etik, vilket i synnerhet inkluderar Den nikomachiska etiken.
Han lärde ut att dygd hade att göra med uppgiften eller arbetet (ergon) av en sak. Ett öga är bara ett gott öga så länge det kan se eftersom funktionen av ögat är syn. Aristoteles resonerade att människor måste ha en funktion specifikt för människan, och att denna funktion måste vara en aktivitet av själen i enlighet med förnuftet (logos). Aristoteles identifierade att en sådan optimal aktivitet (den dygdiga vägen, emellan den ackompanjerade synden av överflöd eller brister) av själen som ändamålet för all mänsklig avsiktlig handling, eudaimonia, i regel översatt som “lycka” eller ibland “välmående”. Att ha potentialen att uppnå lycka på det här sättet kräver ovillkorligen god karaktär (arete), ofta översatt till dygd.
Aristoteles undervisade att för att uppnå en dygdig och potentiellt lycklig karaktär krävs det i första hand att man vänjer sig stegvis, inte medvetet, utan genom lärare och erfarenhet, som leder fram till ett senare skede där man medvetet väljer att göra vad som är bäst. När de bästa människorna lever livet på sådant vis kan deras praktiska vishet och deras intellekt (nous) utvecklas tillsammans mot den högsta möjliga mänskliga dygden, vishet av en fulländad teoretisk eller spekulativ tänkare, eller med andra ord, en filosof.
Han trodde att etisk kunskap inte bara är en teoretisk kunskap, utan snarare att en person måste ha “erfarenhet av livet” och har “växt upp med goda vanor” för att bli god. För att en person ska bli dygdig, kan den helt enkelt inte bara studera vad dygd är, utan måste faktiskt göra dygdiga saker.
“Vi studerar inte för att veta vad dygd är, utan för att bli goda, för annars skulle det inte finnas något syfte med det.”
Retorik
Aristoteles anses vara den viktigaste tänkaren inom den retoriska traditionen och ville göra retoriken till en vetenskap. Han menade att retoriken är en konst, techne, i betydelsen hantverksmässigt/konstnärligt kunnande och att dess principer kunde studeras och läras ut. Begreppet konst skall dock inte blandas ihop med det filosofiska begreppet av ordet där man avser målningar, skulpturer etc. Aristoteles funderade mycket över vad det är som gör att människor övertygas och började hålla föreläsningar i ämnet. Han kritiserade sofisterna som han ansåg använde retoriken till att övertala och manipulera andra genom att använda känslor och osakliga argument. Retorik för Aristoteles var istället konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga. Han ansåg att publiken själva ville ha ett ansvar för vad som sker i mötet med en annans ord, att talaren måste vara lyhörd för publikens känslor och att man måste rätta sitt tal efter dem. På så sätt arbetar talaren med sin publik istället för mot dem.
Aristoteles började systematisera retoriken och kom fram till att människor fattar beslut utifrån tre grunder: ethos, pathos och logos. Dessa brukar kallas för retoriska bevismedel (pisteis entechnoi) och spelar en central roll i den klassiska retoriken. Ethos är talarens karaktär vilken ska övertyga genom att skapa förtroende, pathos är de känslor talet väcker hos lyssnarna och logos är orden, de sakskäl talaren framhåller. Aristoteles skiljer mellan retoriska och icke-retoriska bevismedel. De icke-retoriska bevismedlen (pisteis atechnoi) är vittnen, bevismedel, lagar, kontrakt och tortyr, alltså sådana pisteis som talaren inte finner med hjälp av retoriken.
En annan viktig del i Aristoteles retorik är topikläran. Ordet topik, som kommer av det grekiska ordet topos (plural topoi), betyder plats eller sökställen och syftar på de ställen, synpunkter och intellektuella utsiktsplatser man kan söka upp för att finna stoff till sitt tal.
Aristoteles delade in talen i tre olika genrer. Den första genren är genus judiciale (γένος δικανικόν), det juridiska talet. Det är tal som framförs i domstol, alltså anklagelsetal eller försvarstal, och handlar om vad som skett i det förflutna. Den andra genren kallas genus deliberativum (γένος συμβουλευτικόν), det politiska talet, vilken innebär tal om t.ex. vilka lagar som borde stiftas. De politiska talen handlar om framtiden, om sådant som bör eller inte bör göras, och det huvudsakliga syftet är att avråda eller tillråda. Den tredje genren är genus demonstrativum (γένος ἐπιδεικτικόν) och där hör det hyllande eller klandrande talet hemma. Oftast innebär det ceremoniella tal till t.ex. bröllop eller begravning men det kan också vara rena smädelsetal. Dessa tal handlar i regel om nuet men tidsaspekten är inte lika framträdande som hos de andra två genrerna.
Enligt Aristoteles kan retoriska argumentationer se ut på två olika sätt. Antingen är de entymemiska och utgår från generella påståenden eller paradigmatiska vilka utgår från enskilda exempel. Paradigmatiska resonemang kan vara svaga i sin logik men har stark känslomässig effekt. Entymemiska är istället starkt logiska men svagare känslomässigt. Det mest effektiva är att kombinera de båda argumentationssorterna.
Aristoteles främsta verk inom retoriken är boken Retorik. Boken är dock inte skriven med Aristoteles egna ord, utan består av nedtecknade skrifter från hans lärjungar. Första delen utvecklades mellan 376 f.Kr. och 347 f.Kr. när han var elev hos Platon och den andra mellan 335 f.Kr. och 322 f.Kr. när han drev sin egen skola, Lyceum.
Aristoteles inflytande
Historiskt inflytande
Delar av Aristoteles skrifter, bland annat Metafysiken, översattes till arabiska vid Al Mansurs hov i Bagdad. I det spanska kalifatet Cordoba stod dessa översättningar i centrum för framstående judiska och arabiska lärdes arbete, bland dem Maimonides, Avicenna och Averroës. Den ökande kunskapen om Aristoteles ledde till att ledande skolastiker under 1100- och 1200-talet förband hans spekulativa etik och logik med den kristna teologin. Thomas av Aquino, Albertus Magnus och Johannes Duns Scotus utnyttjade alla Aristoteles filosofi men omvandlade den ibland, delvis under platonskt inflytande. Även Ayn Rand inspirerades av Aristoteles.
Aristoteles aktualitet idag
Hela det moderna tänkandet bygger i hög grad på den aristoteliska indelningen av vetandet (fysik, metafysik, logik och etik) och de frågeställningar och sätt att närma sig verkligheten som ligger i denna. Lika grundläggande för vårt sätt att tänka är den aristoteliska logiken. I språken fortlever de aristoteliska begreppen, uttryck som primus motor, kvintessens, sjunde himlen, eter, substans och energi kan liksom aktualitet och potentialitet härledas till Aristoteles.
Svenska översättningar
Aristoteles: den grekiska antikens mångsidigaste forskare: ur hans historiska och statsvetenskapliga skrifter (en essay och en tolkning af Richard Nordin, Bonnier, 1906)
Om själen (översättning Johannes Gabrielsson, Björck & Börjesson, 1925)
Om diktkonsten (Peri poietikes) (översättning Wilhelm Norlind, Gleerup förlag 1927 samt av Jan Stolpe, Anamma, 1994)
Om djurens delar (Peri zōōn moriōn) (översättning Ingemar Düring, K. Rydin, T. Wikström, Göteborg, 1941)
Om diktkonsten: jämte den anonyma skriften Om den stora stilen (Peri poiētikēs och Peri hypsous) (översättning Jan Stolpe, Natur och Kultur, 1961)
Den nikomachiska etiken (översättning och kommentarer av Mårten Ringbom, Natur och kultur, 1967)
Politiken (Πολιτικά, Politiká, översättning med inledning och kommentar av Karin Blomqvist, Åström, 1993)
Tre böcker om själen (översättning Kimmo Järvinen, Daidalos, 1999)
De interpretatione; Om sofistiska vederläggningar (De interpretatione och Sophistici elenchi) (översättning och noter: Börje Bydén, Thales, 2000)
Aristoteles och Pseudo-Xenofon om Atenarnas statsförfattning = Athenaion politeia (med översättning och noter av Staffan Wahlgren, Åström, 2001)
Retoriken (översättning, inledning och noter av Johanna Akujärvi, Retorikförlaget, 2012)
Fysik (även känd som Fysiken, översättning och inledning av Charlotte Weigelt, Thales, 2017)
Första analytiken (översättning, inledning och kommentarer Per-Erik Malmnäs, Thales, 2020)
Se även
Den nikomachiska etiken
Aristoteles fysik
Areopagen
Realism
Aristoteles överlevande verk kallas Corpus Aristotelicum
Referenser
Noter
Källor
Andersen, Öivind, (2009): I retorikkens hage. Oslo: Universitetsforlaget.
Hellspong, Lennart, 2004: Konsten att tala. Lund: Studentlitteratur.
Externa länkar
Födda 384 f.Kr.
Avlidna 322 f.Kr.
Antikens grekiska filosofer
Antikens vetenskapsmän
Män
Wikipedia:Basartiklar
Retoriker
Grekiska teaterteoretiker
Naturfilosofer
Logiker
Mononymt kända personer
Retorik
Ontologer
| 4.03125
|
End of preview. Expand
in Data Studio
README.md exists but content is empty.
- Downloads last month
- 18